Håhå. Jag har så få läsare numer så jag nästan förutsätter att alla vet att hon är ute nu.
Vattnet gick mitt i natten – och sedan gick allt med femmans växel. 2,5 timme senare hade vi hunnit med att ringa in barnvakt, åka taxi, dra in en massa lustgas och ja sen var det klart.
Att googla på överburenhet är ju inte ett dugg hälsosamt. Speciellt när jag läser den där artikeln om att man ofta räknar fel på flickfoster på ultraljudet och att de egentligen är äldre än vad man tror. Kanske ska tillägga att jag fick min graviditet förlängd en vecka efter ultraljudet. Alltså att de flyttade tillbaka mig en vecka, trots superkoll på tidigare ägglossning. Huh.
Och fortfarande, efter ett gäng graviditeter så blir jag inte klok över vilken vecka jag är i. Nu har jag gått över 13 dagar. Går man inte 40 fulla veckor normalt? Borde jag inte ta sikte på vecka 43 snart då eller? Graviditetskalendern på nätet säger att jag är 41+5. Är en normal graviditet alltså 39 fulla veckor? Rent statistiskt så befinne jag mig iofs hellre i v 41+5 och inte v 42+5 då intresset för kontroller verkar typ obefintligt på mödravården. Måttband räcker visst. Känner mig sådär cool med att min barnmorska ”minsann hör på hjärtljuden att barnet har gott med näring från moderkakan”.
Jag lyckades klippa tånaglarna igår. Själv.
Visserligen efter att ha legat i ett kokhett bad i cirka sådär 30 minuter så att benen och magen var mjuka som sönderkokt pasta. Men ändå. Lite stolt så här 13 dagar över tiden.
Kollade runt lite på vårt släktträd som jag och svärmor byggt på geni.com för att leta ideér på namn. Barnens mellannamn har ju hittills varit ett från resp familj. Både jag och maken är lite svag för sånt. Att det finns en historia med bland namnen.
Så inser jag idag att svärfars farmor har ett mycket otippat svenskt namn. Och som jag undrar om det inte är med även på pappas släktträd. Typ kanske pappas farmor. Det är inte så där supervanligt heller, så när som på en bloggarväns dotter dårå. Men nu kan jag inte riktigt släppa det där. Ja som alternativ.
Tog en snabbsväng runt Förortscentrat med spaning på amningsvänliga kläder efter att ha dealat med barnmorskan om igångsättning. Hade hoppats på att hitta någon vårig tunika-nånting, eller lätt-att-knäppa-upp-historia men kom hem med en hoodie och ett par slanka svarta trikåbyxor att hänga i här hemma. Och två badbomber. Znark.
Diskutera igångsättning med barnmorskan.
Ok. Nu har jag bestämt min alldeles egna push present. Som jag vackert själv betalar. Om den här bebisen någonsin tänker komma ut. Är det dålig karma att klicka hem den innan vattnet har gått?
Nä-det-föds-inget-barn-härborta.
Inget idag heller.
Tja lite så där psykbrytsnära.
De där med att fördela ork och energi går sådär när det är tre dagar över tiden.
Och överstigliga motgångar kan vara att; det är slut på ägg, barnen är en smula understimulerade, oregelbundna värkar som avtar och försvinner, orka ringa Fortum om en räkning, tömma diskmaskinen, glapp i en fjärrkontroll och förresten har vi inget smör hemma heller.
Ursäkta mig men jag ska gå och tycka synd om mig själv en sväng.
