Plötsligt väcktes ett litet begär att fixa ordning sovrummet litet. Om att kanske köpa det där överkastet nu när spjälsängen äntligen flyttat ut. Och kanske få till en vettig tavelvägg till. Ja som ni kanske så märker så går det inte så fort fram här.

Perfekt säger jag bara.

Och imorgon åker jag bort på jobbgrej och är borta över natten. Första natten ifrån lilla lilla lilla. Ja jo jag vet att det blir bra. Men det känns.

Huuuh.

Och det är en sån öm tå det här. Det råder nån slags tävling inbillar jag mig om vem som kan vara hemma längst. Busenkelt för vissa. Mer omständigt för andra.

Ni som känner mig privat vet att,

1, det är en superkrånglig sak att få till en föräldraledighet för min man.Just nu delar vi tillfälligt 50/50. Inte helt enkelt. Men vi testar.

2, vi har verkligen ingen backup av mor-eller-farföräldrar. Eller någon annan.

3, att få en ytterliggare plats på vår förskola är verkligen supersvårt. Man tackar inte nej till en plats.

4, Möjligtvis så kanske jag även skulle bli knäppgök om jag vore hemma på heltid och rodda hela familjelasset fram till augusti,

Så vi får ju trots all ihop det. Och jämfört med vänner i andra europeiska länder så är 14 mån lång tid.

Ändå undrar jag om jag har gjort rätt.

Gah.

Jag har typ lyckats lista samtliga jobb jag har haft sedan mitten av nittiotalet men har aldrig orkat skriva vad jag har gjort på varje ställe. Maken nätverkar och söker jobb typ enbart via Linkedin numer via olika grupper och jag känner att jag borde damma av mitt konto.

Ikväll kom jag typ halvvägs. Känns mer som om jag rabblar upp vad jag gjorde, än kanske mer summerar vad det faktiskt gav mig. Häpnade dessutom rätt mycket när jag scannade av en tidigare vikaries cv. Hon ersatte mig på min andra föräldraledighet och jag tänkte först att jag skulle göra en modifierad copy+paste på vad vi gjorde på den gemensamma tjänsten. Och det var liksom inte lite hur mycket hon saltat och sockrat. Det var knappt att jag kände igen min egen tjänst! Dessutom så var hon inte direkt känd för att vara på plats…

Jaha, och vart har det tagit henne frågar maken lugnt.

Ja bra mycket längre än mig.

Lite matt blir man.

Halva dagen gick åt att dra nya sladdar i nya rummet. Städa Outlook. Sortera olästa mail. Dricka kaffe. Läsa ikapp på intranätet. Göra listor. Ringa helpdesk. Ät värmd lunchlåda. Planera kalender. Smsa grannen om att jag är värsta fejken.

Puh.

Och det känns mest vemodigt.

Och skulle jag ha vart hemma ett halvår till så hade jag säkert inte vart nöjd med det heller. Men lite känner jag ju att maken kan skörda frukterna lite. Ett intensivt år har mynnat ut i en – peppar peppar – mer cool bebis. Jag hade gärna smakat på den vardagen lite.  Yadda Yadda.

Jobbe? Suck det känns lite så där. Modifierad tjänst. Ny chef.

Samma gamla rum. Samma lunch. Samma kaffe. Samma korridor. Samma motorväg. Samma garage. Samma fredagsfika. Samma kopiator.

Meningen med livet-frågorna är aldrig så maxade som den sista kvällen som föräldraledig.

Och vad jag ska ha på mig på jobbet framöver är fortfarande i ett ohöljt dunkel.