Funderar på om de här stolarna är sköna att sitta i. Att kanske ha fyra till ett lååångt bord typ så där och kanske ha ett par lådor att sitta på som tillägg (läs: fylla dem med blomkrukor och krafs)
Typ den här alltså,
Petade just nu in eminenta Vardagssnygg i länklistan nere till höger.
Gunilla har flyttat in. De klappriga små tofflorna från Docksta. Är supernöjd. Mina-gå-till-brevlådan-tofflor. Råkar det nu vara mycket vardag just nu så får man klappra runt med stil!
Hjälp det är så mycket vardag just nu.
Upp tidigt, hålla tempot och få alla tre i bilen på givet klockslag med mätta magar och rena kläder och packade väskor och susa till förskolan, saxa sig fram i trafiken, leverera 100% på 80% på jobbet, hämta upp barnen, fixa middag, preppa hemmet på alla sätt och vis och vips så sitter jag halv tio och undrar vart dagen tog vägen. Och på vad jag inte hann. De där rullgardinerna som skulle mätas. Den där timjanplantan som behöver extra vatten ute i rabatten. Bli klar med den så kallade sommarplaneringen.
Och jag kan lite själviskt känna att jag hade behövt den där middagen. Amen.
Skrutthuset har passerat acceptpriset men nästan en mille efter första visningen. Hysteriskt fnitter när jag ringde och meddelande maken om detta.
Ikväll mumlade han nåt om hur man skulle kunna klämma in mer garderober i vår hall nästa vinter. Got the message.
Håhå. Vi spanar lite på ett hus. Inget världsomväldande. Det är typ så att vi får plats ungefär. Knappt.
Tja. Det är lite sunkigt. Men har en enorm ”hemma-atmosfär” så jag blundar för Pippi-Långstrump-inredningen, linloum-mattor, fuktig källare, trasiga tapeter… (alltså jag borde sluta nu…) Jag ser mest hur jag ska släppa ut hunden (notera, vi har ingen hund), dricka kaffe i en hammock.
Men mest undrar jag, hur sjutton kan man ens budgetera sånt där? Typ ”gör om fyra sovrum, gör ett helt nytt kök, fuktfixa källare, gör en fräsch dusch med ny toalett och så gärna nån som kan gå loss på fasaden och fönstren”. Bud någon?
PS Det fanns gullvivor också
Och där försvann ännu en årsdag.
Det är den här tiden på året då de ligger som ett pärlband över almanackan. En födelsedag som inte firas längre. Ett datum när jag träffade någon för sista gången. Man sätter punkt. Gång på gång på gång på gång.
Och för en sekund så tänker man på hur det skulle kunna ha vart. Just nu. Om någon fyllt jämnt. Och hur det hade vart.
Har precis preppat morgondagens efterätt och lagt bubbel på kylning. Vad vi ska äta till middag vet jag inte alls. Vem vet om jag går rakt på desserten.
Sol. Frukost. Glada barn. Förpackade ryggsäckar. Man känner flytet.
Och så är det de här jävla hårborstarna.
Vi har TRE. Och åter igen vet ingen var de är. Kanske finns de i en liten rosa väska med en little pony, en strumpa, en påskfjäder och en plastmutter. Eller bakom en säng. Vem var det nu som hade lekt med dem. Eller bakom soffan.
Avd. Saker som gör mig mentalt instabil.
Framlagda kläder till tre barn och en morgontrött mamma – check
Städat upp köket – check
Dukat upp för barnens frukost – check
Kollat vädret för imorgon -check
Skissat på en plan för morgondagens middag, och skrivit en inköpslista – check (typ nåt med färs, glöm inte köpa tvättmedel och frukt)
tömt privata imboxen – check
Så nu återstår kvällens sista fråga: orkar jag sätta på jobbdatorn en stund kanske?
(saker som jag har tänkt på: att man kan lägga ut barnens ryggsäckar i bilen redan kvällen innan, och om det vore hemskt oetiskt att sätta även barnen i baksätet redan kvällen innan, ja så spar vi lite tid på morgonen, inte?)