Söta saker för 49:-/st på hm: hemsida just nu, ja till barnen då alltså;
Och så tänker jag på en kompis reaktion häromdagen när jag sa att jag shoppar rätt mycket på nätet. Hon:”nämen det skulle jag inte våga”. Nu är vi rätt olika för övrigt men jag kan ju inte låta bli att förundras över det FARLIGA.
Väskan klickade jag faktiskt hem i söndags och dök upp på mitt Hemköp redan igår onsdag. Det är ju en av nackdelerna annars att H&M tar så hiskeligt lång tid på sig att leverera grejer. När jag är i England tex, och beställer via nätet så kommer grejerna nästan alltid till dörren dagen efter. Med H&M så hinner man ju typ komma in i en ny säsong ibland.
Hursom. Den får stanna. På temat ”stor, svart, läder-såklart och på gränsen till bottenlös”. Eg så spanar jag efter en roligare jobbväska istället för den obligatoriska laptopväskan. Typ lite som Ceannis. Men det var visst nåt på reklamen om att man inte kan ha för många väskor.
Hej du väskan. Jag har kollat på dig fem gånger sen i gårkväll och kan inte bestämma mig om jag vill ha dig eller inte.
Riktigt stålmannenblå strumpbyxor i storlek 104 på H&M. Det ser ju vem som helst att man kan springa skitfort i dem.
Seriöst. Jag hittar inte alls på h&m’s nya hemsida. Det är nästan på gränsen att de kommer tappa mig som kund. Igår köpte jag en godissöt kofta i stl 98 i butik och jag tänkte tanken att ev köpa en till på webben I stl 116-122.
Jag har som sagt redan gett upp.
Och jag börjar ana en ny sida hos mig, ”Det där Internätet är lite för krångligt för mig….”
Nu saknas bara käpp, en lila basker och äckliga karameller.
Håhå. Mycket fint under Sale-flike hos H&M idag. Hoodies och sommarklänningarna till småtjejerna (eller ja mest till den äldsta kanske eftersom nummer två ärver allt..) för halva priset + 10% på rubbet. Och en kudde till mig. Och så en figursydd skjorta som morot för att gå ner sista mammamagekilot. Efter ett år i tunikor/mammakläder/tält.
jajaja, jag borde en klippa ner bilderna lite, men det är lite svårt med en hand när man bebisammar samtidigt, hej!
Jag är en dag sen med att tömma inboxen och inser att HMs wateraid-kollektion som släpptes igår redan har blivit av med sina finaste godbitar. Jag vill ju ha typ allt. Men borde kanske prova i butik först, om det finns kvar. Jag hjärta hela rubbet.
Igår strök jag runt snabbt som en speedad katt i vårt Förortscentrum med en sovande Bebis. Hann köpa lila leggings till de stora tjejerna och faktiskt fingervantar till dem hur varmt det än är denna vecka. De är ute i skogen med sina projektgrupper så det kan behövas något på de små kalla tassarna.
Lagom till att jag hann till avd Amningsvänliga Kläder på HM så vaknar Bebis och jag hugger snabbt en 2-pack toppar i storlek medium. En svart och en vit. för 250:-. Det finns en sorts modell på hela den stora jätteklädkedjan. Hinner tänka att ”urringningen är rätt ful” men jag MÅSTE ha en till amningstopp. Man står där med en skrikig Bebis och är allmänt förlåtande och tänker typ ”jamen man kan ha en kofta över”, ”kanske en stor sjal” ”eller jeansjackan”. Och så iväg och betala.
Nu drog jag på mig en av dem.
Herregud.
Vad är det med mammakläder och, *trumvirvel*,
puffärmar?
Små prydliga veck sydda till förbannelse på axelsömmen? Jag är inte fem år, jag är typ trettiosex. Eller faktiskt trettiosju numera.
Det här hände mig även i vintras när jag ryckte åt mig en ”vanlig långärmad baströja för gravida i storlek medium”, även den på HM. Och inser hemma att det är nån slags puffärm sydd på axlarna. Nej tack.
Snälla HM. Tänk basplagg. Inte cirkusartist.
Det här med tre barn som ärver kläder av varandra. Det blir lite skruttigt det som ärvs till nummer tre. Så jag sladdade in på HMs nätrea och hittade ett par rara jeans i stl 98 till tjej nummer två, och tänker Hello Våren i de här. 98 pix. Förresten så måste jag börja leta efter barnens gympaskor också. Det är som om listan aldrig tar slut.
I varje fall när det gäller blingbling. Lena, H&M och jag!
