Ibland blir jag lite avundsjuk på de som inte behöver styra upp julen. Som bara sätter sig i bilen och åker hit eller dit och sedan kommer till ett dukat bord och som på sin höjd anstränger sig och köper en amaryllis för att någon annan fixar resten.
Sedan så finns vi andra som får ångest över att vi förväntas styra upp alltihopa.
Håhå, julgran eller inte, vilket sorts pynt, ska vi ha vita amaryllisar kanske, borde vi ha en ljusslinga i trädgården förresten, ska vi bjuda över grannar på glögg, och borde barnen fotas, och vilka ska byta julklappar med varann..
Typ trettiosex 
Träffsäkert som vanligt! Jag vet precis vad du menar… För vår del kompliceras det dessutom av att jag och svärmor inte går så bra ihop….*pfuiii*
Mmm, de 2 senaste jularna har vi dessutom haft hembiträde som har bakat alla julkakor och allt bröd och förberett nästan all mat samt storstädat huset medans vi har legat på beachen. Helt galet egentligen. Men i år blir det annars! Fast med ganska låga krav tror jag…
Kottemamman, ja vi har väl ett litet Noréndrama som gömmer sig bakom julgranen varje år. Men jag tänker att man får sluta fokusera ”julafton” som the main thing. Typ göra nåt mysigt med andra dagen innan och dagen efter, så får man djupandas lite på julafton vid behov.
Anna, just det där med att outsourca storstädningen låter fint. Så går jag direkt på knäckkoket istället 😀
Ping: Hej då julen | Typ trettiosex
Ping: vykort från genusträsket « Typ trettiosex