Saker som jag tänker på just nu

När vet jag hur många som kommer på kommande barnkalas?

Vart får vi plats med bebisen?

När ska jag orka/hinna få ut agendan för ett heldagsmöte som jag dribblar om två veckor?

Borde jag inte veta vad man har med sig till Förlossningen tredje gången? Tydligen inte.

När ska julkorten komma fram till släkten i England?

När ska jag orka ta in den äckliga matlådan som ligger i bakluckan i bilen?

Vad köper  vi till den Blivande Femåringen i present som typ redan fått allt i julklapp?

Hur länge ska man behöva behandla fotvårtor? Nej de är inte mina tur nog – för jag når ju inte mina fötter…

Visst hinner jag klippa mig innan förlossningen? Tid bokad till den 15 januari kanske ska tilläggas.

Avd. saker jag aldrig fattar: osa till Barnkalas

Det blev förtryckta inbjudningskort till det kommande Femårskalaset. Med texten ”ring om du inte kan komma på…” och vi har även fått sådana kort ibland.

Är det inte mer relevant att man hör av sig om ATT man kommer? Eller borde man inte höra av sig oavsett?

Om ingen hör av sig fram till kalaset så kommer jag ju undra om de ens har varit hemma och kollat posten, kanske har hunden ätit upp posten, eller så, ja inte vet jag.

update:  Nu smsade en mamma att de kommer. Bra början.  Tack.

It aint over until the fat preggo sings the blues

Jag tror att bebisen kröp ner lite igår, och skruvade ner sitt huvud i bäckenet.  Det känns i varje fall så. Och förvärkarna hängde på och gav mig ingen ro förrän halv ett i natt.

Inte mycket vila idag heller. Har haft båda barnen med på kontoret, och hemma igen har vi planerat lite nyår och kommande barnkalas. Och postat alla inbjudningskort i lite panik.

Tänker lite på farmor som födde barn på kökssoffan och sen gick ut och mjölkade korna till kvällen.  Måtte de där generna med envishet och ork finnas med framöver…

En månad kvar.

Hej då julen

Hur det blev?

Bra faktiskt. Vi har roddat middagsgäster i tre dagar och fördelen med att styra upp julen själv är att man i mångt och mycket bestämmer hur man själv vill ha den. Jag är glad över att mina barn inte har spenderat halva tiden på vintervägarna, de har kunnat sova ut på mornarna och fått vara hemma i sin vrå hela tiden.

Ok, jag hann inte vissa saker. Som att klippa barnen, göra lakritskola och posta tre julkort som aldrig kom iväg. Men faktiskt så hann jag en miljard andra saker när jag tänker efter.  Och till om med Gruffalon kom fram i tid!

och annat jag tänker på

– om  jag ska göra en extra insättning till pensionssparandet innan nyår för att  komma upp i den avdragsgilla summan  i deklarationen, ja de där 12 000 sek.

– hur länge jag ska jobba innan det är dags för förlossningen

– rent allmänt på ett barnkalas som ska ros iland första veckan efter nyår. Hur många barn.  Fixa inbjudningskort. Vad ska de äta.  Hur de ska FÅ PLATS ids jag inte tänka på.

– vad ska Bebisen heta.

– mina fötter. Och att de förtjänar nån slags professionell pedikyr efter nyår. Nu har jag officiellt klippt tånaglarna  för sista gången på egen hand innan förlossningen. Jag når nämligen inte ner längre.

– att jag är lite glad över att jag vågade vara besvärlig och byta barnmorska mitt i graviditeten. pga bristande kemi.

– Leilas rocky road. Är det värt det?

Hur tänkte jag nu?

Ledig idag. Så vi lämnade barnen på dagis. Åkte och storhandlade mat för tre middagsbjudningar till julhelgen. Knep några extra julklappar i lite panik över ifall det vi webshoppat inte skulle komma fram. Hem.  Lastade ur alla matkassar. Tillbaka till Mio och hämtade ett bord som vi spontanbeställde i helgen. Hem igen. Bilbyte och en tur till Barnmorskan. Köade på apoteket. Till dagis. Hämtade  upp ett av barnen. Tunnelbanan till stan. Fika och julklappsbyte med barnets Gudmor. Postat sista (???) julkorten. Hem. Middag.  Hittade  sex stycken  paketavier i postlådan vilket tyder på att de flesta julklapparna har landat hos postombudet. Lagt barn. Läst sagor.

Och så undrar jag varför gravidmagen är stenhård som cement?

Saker jag inte gör

Svar på Fraidis fråga:

– adventskalender med 24 små leksaker i. För att jag tycker att det är en nästan hysterisk idé med att mata barnen med presenter innan julafton. Advent är mysigt ändå utan krafs-presenter. Se där, vad jag sparade in tid på att inte jaga efter  24 små grejer för att sedan slå in.

– tvättar bilen. Det regnar ju ibland.

– lägger  ner energi och tid på relationer som faktiskt inte ger något. DET sparar tid! Bästa husmorstipset!

Men jag skickar julkort. Om än lite i sista-minuten.

v 33+2 – the true story

Eftersom en av mina vänner lite akut födde barn i vecka 33 i somras så kanske jag borde preppa lite snart. Det händer inte så mycket här nämligen.

I början av graviditeten så köpte jag tidningen Mama Gravidbibiel. Mest för att det kändes som att det förväntades av mig. Jag var ju gravid… Det enda givande i tidningen var nog att Cecilia Blankens hade så grymt snygga slingor på en bild som jag rev ut och tog med till frisören, men annars så kändes det inte som om tidningen var riktigt det stöd under graviditeten som jag behövde. Är man typ trettiosex och bor i förorten så är man kanske fel målgrupp.

Häromveckan  dammade jag istället av Att föda som har förföljt mig tidigare graviditeter. Den ligger mu bredvid sängen. Bredvid Trotsboken. Obläddrade. Som om en småbarnsmamma med ett ferritin på 9 orkar läsa böcker?

Och så har vi ju ett mer praktiskt problem inför förlossningen. Nu har vi i varje fall lokaliserat tre byrålådor där vi kan lägga bebiskläder. Ska bara hitta lådan märkt ”storlek 56” på loftet. Nej-vi-vet-inte-om-det-är-en-han-eller-hon-ännu.

Men jag har börjat preppa med mina Niferex! Två dagar i rad faktiskt.