Istället för lyckoblogg

Det har ju nyligen diskuterats lyckobloggar på nätet.  Om att bara visa det ytliga och positiva. Att inte ta upp gnället.  Jag har ju bloggat till och från sedan 1999 och vet ju själv att ju fler som läser av min  omgivning, dessto mer hämmad blir jag kanske av att fläka ut mig.

Med bloggandet är ju en fantastisk resurs tycker jag. Att man kan mötas och diskutera saker. Det är  ett sånt grymt bra bollplank.  I morse när jag lämnat på dagis och åkte hem så kände jag mig USEL som mamma, världens sämsta lämning där Femåringen och jag inte helt lyckades lösa morgonens konflikt. Vi har bråkat hela morgonen om vilka regler och  rutiner som jag förväntar mig på mornarna, vad man gör och inte gör. Det gick väl sådär. Som en grand finale  hoppade hon ur bilen på dagis, sprang  fram och öppnade grinden, sprang in och lämnade grinden öppen vind för våg.  Ja det är ju inte ok.

Och när jag sen tänker  ”hjälp jag måste prata med nån” så tänker jag på er morsor som läser här.  Självklart så  pratar jag med dagismammor och vänner också – men det är fint att ni finns. Tack för att ni gör det. Och på nåt sätt så känner jag mot barnens integritet lite att det finns ett värde i att jag inte har med foto och namn på familjen här. Jag är inte superhemlig på något vis, flera av er har jag ju träffat  och vissa ser jag fram emot att springa på någon gång.

Ja i ett annat inlägg så kommer nog tankar om kampen kring morgonrutinerna. Och har ni någon instruktionsbok i pdf-format om hur man hanterar en femåring på bästa vis så kan ni väl maila över den också?

2 tankar om “Istället för lyckoblogg

  1. Hej!

    Jag har en tokig snart 5-åring som är såååå långsam på morgonen så att hon ibland har orsakat att min snart 8-åring kommer försent till skolan!

    Tjejerna måste ta fram kläderna som dom ska dagen efter redan på kvällen. Kläder har varit en stor källa till galenskap hemma hos oss…
    Morogon börjar med lite bolibompa, påklädning, frukost, borsta hår och tänder och sedan ytterkläder på…under tiden när detta ska ske så hinner 5-åringen snurra runt om tusen saker och allt ifrågasätts…diadem som inte är bra, strumpor som är jobbiga osv…det går sjuuuukt mycket tid till allt sånt!

    Så ibland vill man bara gråta innan man kommer iväg!

    Vet inte vad jag vill med detta mer än att det verkar vara likadant hemma hos de flesta 😀

    Kram C

    • ”tack gode gud att det inte bara är här”. Ja i den bästa av världar så är väl barnuppfostran en enda lång nedförsbacke utan ett enda tjat.
      Just de där kringelikrokarna med femåringen innan dagis är minst sagt en utmaning. Jag trodde det skulle lätta när vinteroverallen försvann men nu dealar vi bara med något annat i stället. Varje morgon när jag slår upp ögonen så tänker jag ”idag ska jag göra alla rätt”. Sen tar det typ en kvart innan vi nästa stångas som små vilda getter om påklädningen. Tur att vi får pausa lite om helgerna 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s