66 cm

Bebis är den Perfekta Storleken nu.

Hon är till exempel mera stadig.  Hänger som en apa på min arm och spanar in hela världen. Är typ tokglad mest hela tiden. Har sådana där aha-grejer som ”JAMEN MAMMA ALLVARLIGT, SER DU INTE, DET LYSER PÅ MODEMET, DET ÄR JU SKITROLIGT JUH”.

Igår började vi ge vatten i flaska på grund av värmen och när hon låg där och dribblade med vattenflaskan så blev hon så stor på en gång. Och det var en påminnelse om att vi snart ska börja med smakportioner. Så jag lipade lite tror jag. För att det är sista gången vi har en ammande  bebis i huset som snart ska börja krubba mosad potatis.

Huh.

Annonser

Ett offentligt tillkännagivande

Jag har efter 4 månaders intensiv nattamning uppnått,

Zoombiestadiet.

När man inte vet om man är på väg att dricka kaffe eller om man just har gjort det. När förskolefröken vill diskutera överinskolning till ny grupp och man inte vet vilket av barnen de menar. När man kommer in i affären och inte vet vad man skulle köpa. När man lägger bebis i spjälsängen för att man ska passa på att, jamen vad skulle jag göra nu igen, jag minns inte alls faktiskt.

 

Hm

Jag också.

Din personlighetstyp: Allvarliga och lågmälda. Söker trygghet och ett lugnt liv. Ytterst noggranna, ansvarstagande och pålitliga. God koncentrationsförmåga. Ofta positiva till att upprätthålla existerande traditioner och institutioner. Arbetar hårt och är välorganiserade. Målinriktade. När de väl bestämt sig kommer de nästan alltid att framgångsrikt slutföra sina projekt.

Karriärer som skulle kunna passa dig: Företagsledare, operativa chefer, administratörer, kamrerer, banktjänstemän, poliser, detektiver, domare, advokater, läkare, tandläkare, programmerare, systemvetare, dataspecialister, revisorer, elektriker, matematiklärare, maskiningenjörer, stålarbetare, tekniker.

Fast lät jag inte lite tråkig? Är det upcoming Medelålders Tant som börjar göra sig påmind?

Dagens-hjälp-är-det-bara-jag (eller Det-är-bara-18-år-kvar-innan-den-sista-har-flyttat-hemifrån)

Jag blir galen på alla klädhögar.

Barnen, 5 och 3 ni vet, byter kläder i tid och otid, använder kläder i sina lekar, det packas väskor, leks affär och jag vet inte allt. Och jag plockar och sorterar om i all oändlighet. Det är mycket ”nej du behöver inte nya kläder på dig nu när det är 18.40 och du strax sa ha pyjamas” och”men du kan du kanske ta av dig ett lager kjolar och tröjor”.

När kvällen är slut ligger en stor hög kläder i Högen För Kläder Som Ska Tvättas. Och jag blir sura mamman som vrålar ALLT DET HÄR KAN INTE VARA SMUTSIGT.  För det är det ju inte. om man byter kläder fem gånger på en dag. Via måste älska såna som oss.

Jag blir matt. Lite bitter av allt tjat. Tänker att det kommer att stå på min gravsten ”allt hon ville var att de skulle plocka upp sina kläder”. Huh.

Humor

Glöm gnället om sminket i föregående inlägg. Det var ju typ det minsta problemet. Att gå på fest med tre-barn-under-fem kändes ju nästan som ett aspiranttest till nationella insatsstyrkan.

Alltså vi hade inga intentioner alls att stanna jättelänge, barnfamiljer var som sagt välkomna från klockan 17 men jag har inte riktigt minne av att jag hann prata med någon överhuvudtaget. Jag höll ut i en och halv timme, varav halva tiden var ute på värdparets innergård för att jaga barn alternativt var med något av barnen på gästtoaletten. Sen gav jag upp, lämnade maken med den dignande buffén och havet med champagneglas och drog hem. Jag hann i och för sig med en snitt med kycklinglevermousse i hallen på vägen ut.

Nu kan jag eventuellt ha ätit kladdkaka till middag.

Dagens ilandsproblem

Att jag inte har sminkat mig på typ ett halvår. Men ikväll ska vi bort på fest och jag har dammat av ögonpennan med mera.

Och sminkat om mig tre gånger. Är ju helt orutinerad på det här duttandet och fixandet.

Nu är jag mest fnasig och rödögd av allt sminkande och tvättande.

Znark. Det var inte riktigt det här jag hade planerat.

Sign,

”ful trebarnsmamma i förorten”