Och idag…

… Plockade jag undan de allra somrigaste kläderna. Barnens tunna klänningar med smala axelband. Och kollade igenom vilka regnkläder som passar.

Äsch det känns ju helt plötsligt som om jag sprang hösten till mötes.

Annonser

Och som vanligt är det mamman i brevet som tycker att alla strumpor ska ligga i lådan

Igår kväll var jag Arga Mamman som jagade barnen till att städa upp i sina rum. Klockan tio i morse var det bombnedslag på nytt. Arg igen.

Och så ett nytt varv ikväll där Arga Mamman skrek VAD SKA VI GÖRA och det uppgivna barnet pep, ‘kasta alla leksaker och böcker och kläder….’.

Sen somnar dom. Ligger där som söta änglar. Och jag ifrågasätter mig själv om det är så viktigt att de ska hålla ordning på sina petshops, strumpor, barbieprylar, pusselbitar….

Jag anar ett ålderstecken

… När man viker ner en kofta med merinoull i handväskan för att det kan vara bra att ha
… Nör det man längtar mest efter på taxfreen är att köpa en ny ansiktskräm
… Tycker att det är helt ok med molnigt väder för man slipper bränna sig

Huh

Ok. Nu ska jag sluta älta ålderskrisandet och göra något åt det. Jag ska boka en PT när jag kommer hem. Börja äta raw food. Byta frisör. Sova bättre. Köpa någon komiformbibel.

Men det kom så akut. Jag gick ner mina graviditetskilon och trodde att jag skulle vara i nån slags mint condition. Fast jag har ju konstant ont i hela kroppen. När barnen kryper upp i min famn så gör det mest ont överallt. Jag är som en hundraåring när jag ska upp på morgonen. Min hållning är urusel.

Och jag har fått rynkor.

Det gör alltid ont i vänster lilltå och när jag frågade min husläkare för en remiss kanske för att få ordning på det så skakade han på huvudet och sa att det där får jag visst leva med. Just den där känslan av att från och med nu ha småkrämpor för gott förföljer mig.

Jag brände pengar på att klippa och slinga håret. Och tänkte kanske att det skulle ske något under. Men mitt hår är lika tunt som tidigare och jag hinner fortfarande inte piffa något mer med håret än typ två sekunder varje morgon.

Jag tänker att jag borde börja sminka mig även de dagar som jag är hemma. Ihopp om att inte se tio år äldre än vad jag faktiskt är.

Häromdagen bet jag förresten av en halv tand. Kul.

Ni gör väl knipövningar förresten? Kollar leverfläckarna? Och när kommer kallelsen för cellprov? Det är tre år sedan sist.

Och så ser jag sämre. vänster öga är mer astigmatiskt och höger är mer närsynt.

Det är som om jag skulle vilja hitta en reset-knapp på mig själv.

En dag

Ok nu har jag läst boken. Bra upplägg. Hög igenkäningsfaktor på en massa referenser eftersom jag gjorde ungefär samma saker som Emma under samma årtionde.

Men Dexter.

Han är ju en skitstövel från början till slut. Jag har vart så irriterad på honom att kan råka få en rak höger om jag mötte honom.

Det här är på riktigt

Jag måste börja träna när jag kommer hem från semesterfirandet. Min kropp håller på att rasa ihop på riktigt.

Men jag hatar all form av organiserad träning. Hur ska jag veta ifall jag är sugen på att flåsa tex nästa tisdag kl 10.30?

Hur gör ni? Jag antar att det inte räcker med att skapa en träningskategori här i bloggen?