På låtsas

Jag och en annan mamma bytte lite barn idag efter dagis. Hennes mellanbarn kom och lekte med min stora. Min mellantjej lekte hemma hos hennes minsta. Efteråt när vi delade upp alla på rätt ställe så stämde vi av lite sådär som föräldrar gör. Berömmer barnen osv.

Och fortfarande kan jag känna mig som värsta fejken. Liksom att alla andra är Riktiga Föräldrar och att jag liksom bara fuskar mig fram.

Annonser

I detta nu

1. Maken är ovanligt nog ledig idag
2. Han är uppe och ger barnen frukost
3. Jag gömmmer mig i sovrummet
4. Jag är nog rätt hungrig när jag känner efter

Alltså. Det här omtalade hajpade Egentiden. Ska det vara värt det så får jag nog börja gömma kakor i strumplådan.

Insikter del 346778899

Jag fikade med bästa förortsvillegrannen igår. Och avhandlade ett av mina ständigt återkommande favoritämnen. Var vi är i livet. Vad vi vill med livet. Alla dessa prioriteringar.

Och just nu känns det lite bättre.

Att det är ok att bo i vårt trånga hus.
Att det känns lite som andras överdrivna jakt på konsumtion är så far away mina egna behov.
Att sommarens hjälpjagärjunästanmedelåldersångest har lagt sig.

Den känslan.

Och det rullar på

Byta blöjor. Ut med sopor. Fundera på ny frisör. Gå på barnkalas. Tvätta. Plocka rutten frukt. Gräva ut tidningspapper ur munnen på bebisen. Märka galonisar. Undra vad det är som luktar i bilen. Blanda välling som bebis inte vill ha. Frosta av frysen. Sätta på kaffet. kolla på hemnet. Klippa bebisnaglar. Skriva inköpslista. Stopp i avloppet. Bjuda hem dagiskompis. Ingen mjölk. Glapp i mobilen. Maken som jobbar även denna helg. Och sent flera kvällar i rad.

Ja å så den där artikeln om stress i Svenskan idag. Där husmorssemester nämns i samma mening som psykoterapi.