Lön

På måndag klockan tio meddelade min chef igår att vi ska diskutera min lön.

Och jag reagerade väl med typ, ja hon ville väl förstås inte förstöra helgen.

Äsch. Jag vet att hon hade jättemycket att göra den här veckan.

Men jag har rört mig i ett surt litet träsk sista året och känt ja-min-lön-är-lägre-minsann-för-att-jag-är-tjej-och-småbarnsmamma.  På ett lätt martyrvis. Enligt facket när jag ringde dem för ett år sedan så tyckte att jag borde plussas upp med tjugo procent. Bla bla bla. Hursomhelst så valde jag att inte ånga på för mycket under min föräldraledighet, stoppade istället huvudet i sanden, för att vänta in min återgång till arbetet. Och här är jag nu.

Men. Så lunchade jag med en annan kollega. Kille. Utan barn. Mer meriterad på cvn och mycket duktig på det han gör. Och så visade sig när vi diskuterade  jobb bla bla bla, att han bestämt sig för att leta nytt jobb. För att han i nuläget ligger lönemässigt 20% under sina motsvarande kollegor.

Thats a tankeställare.

Annonser

6 tankar om “Lön

  1. Jag ska skriva på ett anställningskontrakt idag för ett nytt jobb. Huvudorsaken är inte lönen, men en bidragande orsak; jag fick reda på lönen för en kollega som gör betydligt mindre än vad jag gör… det gick liksom lite lättare att ta beslutet då.

    • Ja den känslan känner jag igen. Hörde vad en kollega med gymnasial utb tjänar på en icke-chefs-tjänst på en annan avd, och kände mest VAD FAAAAAAAAAAN. Vi har samma lön. Vad mina 4,5 universitetsår är värda kan man ju undra. Tänk på mig i morgon!

  2. Håller med ovanstående, börjar man pejla vad folk får för lön och sedan vet vad de gör…ja, då är det ibland väldigt enkelt att ta beslutet! Jag ska slänga in en ansökan på nytt jobb i kväll, har blivit uppmanad att söka (har aldrig hänt förr, jag är mycket smickrad!). Vi får se om det ger något, man ska inte sitta still för länge i samma båt (särskilt inte som småbarnsförälder), då brukar man tappa löneutveckling. För företagen räknar på något vis med att man inte orkar söka nytt jobb…tror jag…

    • Jamen jag kände lite så att jag hamnar i nåt icke-prio-fack som småbarnsförälder. Sen är det ju rätt vanligt att folk försvinner iväg på nya jobb på andra företag efter föräldraledigheten, så jag tänker lite ironiskt att de inte trodde att jag skulle komma tillbaka? åh nu känner jag den där lilla bitterheten komma ikapp mig igen 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s