Eller så kanske vi ska satsa på husvagn

Vi har budat ganska friskt på ett hus den här veckan.

En oslipad diamant.

Tänkt att vi inte skulle go crazy på ett stort perfekt hus extra allt utan mer ödmjukt landa  i ett litet hus,ja som kanske är lite för litet, som behöver en total makeover på sikt, asbestsaneras, saknar vettigt uppvärmningssystem, har blåbetong i källaren,  sprickor i grunden, vitvaror från gud-vet-när, ett trasigt fönster och ja vad kan jag ha glömt, att det behöver dräneras.

Man tänker att, jamen det blir värt uppoffringarna på sikt.

Hahaha.

HAHAHAHA.

Budgivningen slog i taket och vips så tror jag mäklaren tog personligt rekord i att sälja hus i antalet tusenlappar/kvm.

Nu ska vi bara mentalt flytta ut igen.

Hello hemnet

Idag har jag i rent förebyggande syfte förnyat vårt lånelöfte. Alla nollor hit och dit gör mig alldeles yr.

Maken vill köpa ett hus som är så litet att man får luta sig framåt för att kunna få plats på toaletten med argumentet ”hur svårt kan det vara att bygga ut egentligen”. Själv fantiserar jag om ett annat hus med argumentet ”man kan ta med sig hunden (den har även ett namn vid det här laget, Elvis) när man går och hämtar kinamat runt hörnet”.

Vem av oss ska man vara mest rädd för som bankman undrar jag?

och ska man se det en smula positivt

så kan man ju se veckan som vart lite som en detox. Möjligtvis att jag förstörde effekten lite genom att kräva ”pommes frites och cola” i gårkväll till middag. Hello, kroppen SA så.

Men jag är faktiskt lite pigg idag. Och ämnar ägna dagen åt trädgården, barnen – och vem vet om vi orkar åka till soptippen!

 

 

Typ återuppstånden

Så där ja. Nu verkar det som om man kan gå upprätt igen utan att hålla i möblerna.

Har precis klickat iväg en order för typ tre matkassar på MatHem så att vi klarar oss över helgen och hoppas de dyker upp i rimlig tid i morgon. Önskade leveransen mellan 11-16, någon som vet hur man ska lägga upp förväntningarna, jag tänkte mig typ strax efter elva?

Kl 19.52 – en lägesrappport

Jag har vart sjuk i ett dygn.

Frossa och ledvärk.  Och med en besynnerlig yrsel som gör att jag helst ligger ner. När jag nu hinner. Efter en natts illamående i klass med båt på stormande hav så kräktes jag först i morse upp, eeeeh,  gårdagens lunch.  Maken kom hem halv tio igår kväll från jobbet, tack för den närvaron, och jag har ett vagt minne av att jag på något vis la barnen. Minnet är inte direkt klarare huruvida jag fick dem till dagis i morse.  Inklusive  matsäckslunch.

Den där autopiloten. Vad vore man utan den. Just idag blundar jag för många så kallade måsten. Och för första gången på flera så fick jag flagga för sjukfrånvaro på jobbet (hur gör man?) eftersom jag inte orkade slå på jobbdatorn.

Tja sen dess. Maken verkar peaka i sin febertopp ikväll och sover. Sexåringen-som-aldrig-brukar-ha-feber  somnade nyss feberrosig om sina kinder. De minsta små har under protest somnat.  Jag tror att planen är att de kanske blir sjuka när de två förstnämnda kryar på sig.

Hello långhelg!