Ja just det

Det här ekorrhjulet igen.

Hämta upp förskolan på minuten. Hem på minuten. Middag på minuten. Sen den här en-mans-orkestern vars reportoar är att fylla diskmaskinen, torka av alla ytor, skura av golvet under ettåringens stol, fylla en tvättmaskin, röja upp barnens sovrum i jakt på på små söta partyskor som behövs till i morgon kväll, passera badrummet och torka av handfatet, ut via hallen och typ sparka ihop alla skor i en hög, och sen när barnen lagt sig, vidare ut i trädgården för att i ett tappert försök rensa grönsakslandet.

Då.

Då kommer en blond blåögd liten uppenbarelse ut i trädgården. Invirad i en fleecefilt.

”Mamma du hann inte få en kram av mig ikväll”.

Fint så.

Och så skäms jag lite för att jag inte hann ta mig tiden tidigare ikväll.

Nej men hej hemnet

Det finns tre potentiella husvisningar på söndag.

Hus ett:  Superbra planering. Älskart. Har ett acceptpris vi klarar av och möjligen en liten budgivning.  Kommer antagligen budas på i all oändlighet så jag surar lite i förväg.

Hus nummer två:  Har vi råd med. Får plats. Rätt knäpp planlösning tyvärr.

Hus nummer tre: Har legat ute ett par veckor. Har ett acceptpris 200´ mer än vad jag är villig att betala, så tanken om att lägga ett litet skambud är lite lockande om ingen lagt budet på måndag.

Dock att dessa  visningar krockar med två barnkalas på söndag. Jag är som en levande reklampelare för migrän snart.

Dagens OMG

Att det är tjugo år sen jag tog studenten.

Studentmössan hänger fortfarande på väggen i mitt gamla sovrum ute hos pappa. Jag hade en tvådelad vit sak från Getti Spa den där dagen, finns ens det märket ens kvar förresten?

Jag och min kompis hängde på en rätt hipp fest på kvällen, jag kände knappt någon och det var rätt märkligt alltihop. Vi i den där stora villan med sjötomt med en massa folk som vi inte direkt kände. Dagen efter – ut och festade än mer på lokal och sen kom söndagen då jag flyttade hemifrån på riktigt. Med allt jag ägde i en stor Adidas-trunk.

Och så sa det vips och så gick det typ 20 år.

Dagens det-skulle-kunna-vara-jag

Det är faktiskt inte mätbart på en skala hur mycket jag älskar det här inlägget. Jag fnissar helt okontrollerat varje gång jag läser det.

Hjälp det är mycket kalasfirande nu, roligt men lite rörig helgplanering. Inför helgen så har jag redan skissat på körschemat.. Helt galet! Ser framför mig  hur jag ska lämna fel barn på fel tid ungefär….

Förresten. För något år sedan, en helg när vi skrotade runt i sunkiga hemmakläder och bakade (tänk mjöliga barn med sockerkakssmet på kläderna) så ringde det helt plötsligt på dörren. Utanför står en pappa med barn som jag aldrig sett förut med kalaspaket i handen. Alltså innan vi båda fattade att han ringt på fel dörr… Skräcken i mina ögon och antagligen lika mycket i hans över att se det röriga hemmet…. Ja han skulle till samma husnummer en gata bort. Huh.

om frågan där det inte riktigt finns något bra svar

Det här med att en familjemedlem inte är riktigt rumsren. Säg att  denna person i vanliga fall har blöjor i stl 10-15 kg men att den här personen, ska vi säga hen kanske förresten så här 2012. Hen stod med rumpan bar lite högst tillfälligt när den ömma modern insåg att det strilade lite snabbt nerför hens ben.

Så här efteråt. Vad är egentligen bäst?  Att ta hen under armen och snabbt springa till badrummet (=kiss hela vägen ut i hallen) eller att låta hen strila klart vid soffan (=kiss en bra bit under soffan)?

Och varför jag ens bloggar om detta är lite klart. Nu har jag i varje fall skurat klart.

Dagens WTF

Jag köpte nytt refill-puder till en Kanebo-dosa idag.  Delvis för att man tänker att det blir billigare.   I förbifarten frågade sminktjejen om jag behövde en ny dutt också, ”ja tack” sa jag, och det kände lite ängsligt att fråga vad den kostade, alltså ”om hon nu behagade ta betalt för den”.

Jamen allvarligt.

Hon slog in NITTIOFEM kronor för den. Vad blir kilopriset för sådana puderduttar egentligen? De måste ju vara dyrare än guld med det kilopriset.  Än värre än saffran.  Vad kostar de på på H&M? 20:-?!

Dagen då Antony flyttade in

Puh.

Maken var ledig idag och skötte hus och hem och ungar och middagsmat medan jag pep iväg till stan och shoppade i 190 (vilket delvis hänger ihop med gårdagens bakslag). Nöjd hustru kom hem med det mesta på listan avprickat. Inklusive Väskan från Mulberry. Jakten på  den perfekta släpa-laptop-till-och-från jobbet-väskan är härmed över.

Ursäkta mig men jag måste gå och klappa på Antony en stund.

Man skulle kanske ha kallat det, mina 15 minutes

Sa jag 120 minuter? En kvart försvann ju först på kalas-lämningen. Sen ett par minuter på att hitta parkering.

Därefter in på H&M. Provade raskt typ 20 plagg och var nöjd med 4. Vid kassan upptäcker jag att plånboken saknas. Anar det värsta men åker ändå hem och hittar den tack och lov på köksbänken. Tutar iväg tillbaka till förortsköpcentrat i en bilkö som skulle kunna kallas myrkrypssnabb.  För att sen upptäcka att det var än värre att hitta parkering.  Springer in på H&M för att upptäcka att mina undanhängda kläder av misstag hängts ut i butik igen, så en kvart senare var jag ute ur butiken igen. Och minsann var det inte dags att hämta på kalaset då?

Plötsligt händer det

Det kan hända att jag kommer få loss 120 minuter i mitt liv i eftermiddag där jag befinner mig i ett köpcentrum. Utan barn.

Idiotiskt nog så är det första jag tänker på, ”jag måste till Panduro”.

Men givetvis, denna känsla av att kanske  hinner köpa loss lite nya strumpor (tänk matchande, åh den glädjen), ett par till sommarskor, nytt transparent puder och lite hårsnoddar till barnen.  Jag är som ett barn kvällen före julafton.