På tal om att sysselsätta barn

så kan man ju lära dom att dra el hemma.

Undrar om det var en felhörning från början, att någon sa dont try this at home, men att de bara hörde halva meningen?

Annonser

Att infria förväntningar

Dag två på sommarlovet har precis passerat. Vilket i praktiken innebär, att det är jag och barnen. Maken jobbar. Hela förorten är fullkomligt urblåst på lekkompisar som vanligt under juli månad. Jag hinner ju förtränga det här år efter år.

Och efter att i flera veckor svarat på frågan NÄR är det sommarlov så är vi ju där nu. Jag vet inte vad barnen har tänkt sig men det är ju det här som är sommarlov. Med mamma. Själva hemma. Medan pappa jobbar. Och alla andra är borta. Typ på västkusten. Eller hos mormor. Kanske  i Småland. Någon är i Mumindalen. Eller i en lånad stuga.

Fast det är fortfarande samma vardag här hemma med disk som ska in i diskmaskinen och plocka upp saker och trolla fram lunch och tanka bilen och kanske hämta ut nåt paket på Hemköp innan det går i retur och reda ut trassligt hår och hänga ut tvätten och inse att gräset redan är för långt för att kunna bli klippt med handjagaren och slita upp ogräs på uppfarten och skura av köksluckor och vika tvätt och få den minsta att somna helst direkt efter lunch mitt på dagen och se till att dvdfilmer kommer tillbaka i sina fodral och vattna på grönsakslandet och numer ska man helst hinna med instagram också och vad ska vi äta till middag och varför har vi fortfarande den där stora rishögen mitt på tomten egentligen.

Så kommer det där dåliga samvetet om huruvida dagarna optimeras med jättemycket sommarlov.

Imorgon börjar vi om igen.

Insikter del 930343433

För att fortsätta lite på föregående inlägg.  Det var en sån exemplarisk ögonöppnare. Att man blir påmind om att, fast man är tillsammans hela tiden så betyder det inte med automatik att man är närvarande.  När  man svarat på tusen frågor utan att ha lyssnat. När man bäddar ner barn och säger godnatt och tänker att det viktigaste där och då är att gå och fylla en ny tvättmaskin.

Nä jag vinner nog ingen mamma-award den här veckan heller.

 

 

Ja just det

Det här ekorrhjulet igen.

Hämta upp förskolan på minuten. Hem på minuten. Middag på minuten. Sen den här en-mans-orkestern vars reportoar är att fylla diskmaskinen, torka av alla ytor, skura av golvet under ettåringens stol, fylla en tvättmaskin, röja upp barnens sovrum i jakt på på små söta partyskor som behövs till i morgon kväll, passera badrummet och torka av handfatet, ut via hallen och typ sparka ihop alla skor i en hög, och sen när barnen lagt sig, vidare ut i trädgården för att i ett tappert försök rensa grönsakslandet.

Då.

Då kommer en blond blåögd liten uppenbarelse ut i trädgården. Invirad i en fleecefilt.

”Mamma du hann inte få en kram av mig ikväll”.

Fint så.

Och så skäms jag lite för att jag inte hann ta mig tiden tidigare ikväll.

Dagens det-skulle-kunna-vara-jag

Det är faktiskt inte mätbart på en skala hur mycket jag älskar det här inlägget. Jag fnissar helt okontrollerat varje gång jag läser det.

Hjälp det är mycket kalasfirande nu, roligt men lite rörig helgplanering. Inför helgen så har jag redan skissat på körschemat.. Helt galet! Ser framför mig  hur jag ska lämna fel barn på fel tid ungefär….

Förresten. För något år sedan, en helg när vi skrotade runt i sunkiga hemmakläder och bakade (tänk mjöliga barn med sockerkakssmet på kläderna) så ringde det helt plötsligt på dörren. Utanför står en pappa med barn som jag aldrig sett förut med kalaspaket i handen. Alltså innan vi båda fattade att han ringt på fel dörr… Skräcken i mina ögon och antagligen lika mycket i hans över att se det röriga hemmet…. Ja han skulle till samma husnummer en gata bort. Huh.

Grannen frågar, 7. Vad är ”kvalitetstid” för dig?

Den tid på dygnet då barnen sover, och då jag inte springer runt och plockar saker, packar dagisväskor, fyller diskmaskinen eller tvättmaskinen, betalar räkningar, tömmer diskbänken, sorterar tvätt, sorterar strumpor eller vattnar blommor. Utan faktiskt gör nåt som jag känner för.  Vanligen i ett övertrött tillstånd dock.

Update: Eller ja det kanske är mer EGENTID det här. Men all tid med familjen som trots allt är ganska omfattande, är ju kvalitetstid, right?

Yllet frågar; 6, Om du är gift, hur såg ert bröllop ut? Om du är ogift, hur ser ditt drömbröllop ut? Eller tycker du att det där med bröllop det är något man kan både ha och mista?

Ja jag är gift. Vi hade dock inget bröllop. Utan bara en vigsel. Vi gjorde den enklaste varianten och gick med barnen som sällskap till Stadshuset. Sen hade vi barnvakt och gick ut och åt middag på tu man hand. Det blev bra. Av flera olika skäl så kändes det så himla mycket bättre efteråt och det är ju givetvis för barnens skull. Och jag gillar verkligen att hela familjen har samma efternamn, ger skön teamkänsla tycker jag 🙂

 

Lovebomb

Dag Tre på inskolningen avklarad. Imorgon släpper vi henne lös .

Och kanske än mer nu med tredje barnet så beundrar förskoleverksamheten så mycket. Så mycket de gör för barnen. Så mycket vettiga tankar kring hur deras dag ska byggas upp. Jag har inte noterat en grej som vart konstig eller känts fel. Lilla loppan sugs in i den lilla gruppen och har knappt märkt vår närvaro de här dagarna.  Så välregisserat hela tiden. Vips så  går halva gruppen till mellis och vips så trippar de små in på vilan och vips så mixas två grupper för sångstund och vips så är alla blöjor bytta innan lunch och vips så har halva gruppen börjat klä på sig för att gå ut och  så vidare. Fascinerande för en utomstående. Och en massa saker som man kanske normalt inte ser när man hetshämtar på eftermiddagen.

Och än mer smickrande. Pedagogerna verkar älska sitt jobb.