Hello hemnet

Idag har jag i rent förebyggande syfte förnyat vårt lånelöfte. Alla nollor hit och dit gör mig alldeles yr.

Maken vill köpa ett hus som är så litet att man får luta sig framåt för att kunna få plats på toaletten med argumentet ”hur svårt kan det vara att bygga ut egentligen”. Själv fantiserar jag om ett annat hus med argumentet ”man kan ta med sig hunden (den har även ett namn vid det här laget, Elvis) när man går och hämtar kinamat runt hörnet”.

Vem av oss ska man vara mest rädd för som bankman undrar jag?

Annonser

Kl 19.52 – en lägesrappport

Jag har vart sjuk i ett dygn.

Frossa och ledvärk.  Och med en besynnerlig yrsel som gör att jag helst ligger ner. När jag nu hinner. Efter en natts illamående i klass med båt på stormande hav så kräktes jag först i morse upp, eeeeh,  gårdagens lunch.  Maken kom hem halv tio igår kväll från jobbet, tack för den närvaron, och jag har ett vagt minne av att jag på något vis la barnen. Minnet är inte direkt klarare huruvida jag fick dem till dagis i morse.  Inklusive  matsäckslunch.

Den där autopiloten. Vad vore man utan den. Just idag blundar jag för många så kallade måsten. Och för första gången på flera så fick jag flagga för sjukfrånvaro på jobbet (hur gör man?) eftersom jag inte orkade slå på jobbdatorn.

Tja sen dess. Maken verkar peaka i sin febertopp ikväll och sover. Sexåringen-som-aldrig-brukar-ha-feber  somnade nyss feberrosig om sina kinder. De minsta små har under protest somnat.  Jag tror att planen är att de kanske blir sjuka när de två förstnämnda kryar på sig.

Hello långhelg!

Take-off

Lilla loppan klarar inskolningen fint. Bäst i test typ. Jag trappar upp allt eftersom på jobbet. Maken lägger in femmans växel på jobbet. Jag hämtar och lämnar på förskolan. Alla dagar. Vips så är vi i ekorrhjulet igen.

Och jag känner att allt är på minuten. Sladdar in förskolan. Skriver listor. Prickar av. Tänker på ett ”sen” som jag aldrig hinner närma mig.

baby you can drive my car

Nä vi måste göra nåt. Så vi gör en familjeversion av Thelma och Louise.

På fredag checkar maken ut vid lunch (HÖRDE NI!) och så packar vi in alla barn och Bebisens  barnvagn i bilen och sladdar iväg söderut.  Ge mig fulkaffe från en bensinstation, nylackade tånaglar, sockerstinna barn och en snygg make som kör om all truckchaffisar på motorvägen. Because I am worth it.

48 timmars semester. Ja jäklar.

Oh yes!

Allvarligt. Om min man hade kommit med blommor idag på Mors dag så hade jag nog övervägt att kasta dem i soporna. För det känns som om jag roddar det här familjelivet 24 timmar om dygnet och en liten käck  blomsterkvast hade bara retat upp mig.

Tack och lov så slapp jag blommorna.

Frukost på säng med barnen blev mysigt. Och mannen-som-inte-riktigt-visste-vad-jag-kunde-tänkas-vilja-ha hade shoppat loss på en Ipad2.  Den är ju helt underbar. Så denna mors dag har jag mest legat på soffan i plyschbrallor och duttat med alla appar.

I love it.

thats amore

Day 18 – a song that you wish you heard on the radio

En av mina favoriter all time, Divine med Sébastien Tellier.

Den påminner mig mycket om den där tiden när barnen var 2 år + bebis, och maken jobbade Hemskt Långt Bort. Äsch det kanske inte låter så jättekul men det här är lite av ett soundtrack från den tiden.

Och tänk att vi faktiskt fixade det, att han var borta 4-5 veckor åt gången för att sedan komma hem några intensiva dagar. Faktiskt så var mellantjejen bara 7 veckor när han åkte första gången, jamen det är ju precis vad lillbebisen är nu – då var maken borta i 50 dagar. 7 veckor! En helt galen referens nu efteråt.  Det är värsta lyxen faktiskt att han numer jobbar här hemma i Sverige.  Att han tydligen ska jobba 12 timmar om dagen framöver  fram till midsommar får jag visst stå ut med.

Sen sist

Jamen nu är ute i dimman. Vi kör en all time high här hemma då fyra av fem boostar på med pencillin (möjligtvis så får person nummer fem dessutom sin dos via bröstmjölken) men så vitt jag vet så är alla numer feberfria och på fötter. Bebis växer på, systrarna  pucklar på varandra så ofta de hinner, maken svär över dagens snöfall och jag minns inte när jag sov sist. Älska familjelivet!

En kos dagbok

vaknar upp alldeles för tidigt

ammar bebis

tröstar bebis

ammar bebis

tänker tanken om frukost

ont efter vurpan i går som gav en 10 cm lång lårkaka

ammar bebis

ont överallt

är urkass som mamma när syskonen känner sig en smula understimulerade

äter antibiotika

frukost kl 12.17

ammar bebis

bli lätt galen på bebis som varit vaken sedan 06

ont överallt

lyckas borsta tänderna, kamma håret ca sådär 14.15

kryper ner i sängen med bebisen

bebis somnar äntligen

hinner sova  i 30 minuter innan vi  oväntat besök ringer på dörren

smiter in i badrummet och  kör ett varv med beauty flash balm

bjuder på fika

sväljer lite antibiotika

ammar bebis

inser att snabb-besöket har ett släng RS

spritar händerna

äter åtta kakor

ammar bebis

pussar på alla barnen och lovar att bli en bättre mamma i morgon