Yllet frågar, när bytte du jobb senast och hur känner du inför det?

Arbetsplats eller tjänst? Min nuvarande tjänst är egentligen en avknoppning av min tidigare tjänst, så den är på sätt och vis ”ny” sen i februari. Arbetsplatsen i sig har jag vart på i sju år, men det har runnit så mycket vatten under broarna sen jag började att man knappt fattar att det är samma ställe. Jag borde egentligen  söka nytt jobb. Men är lite för bekväm för tillfället för att söka/jaga nytt.

Yllet frågar, 9, Vad får du svettbrytningar på knäna av? Vad har du gjort/sagt som är sjuhukt pinsamt för dig men roligt för mig?

Jag är rätt kass på att sk aktivt nätverkande. Att slänga sig på typ främmande människor och sälja in mig själv. Sånt blir jag svettig av.  Det blir aldrig någon frilans/konsult av mig. Ever. Pinsamt för mig och roligt för dig?  Åh jag vet inte alls just nu!

 

Lön

På måndag klockan tio meddelade min chef igår att vi ska diskutera min lön.

Och jag reagerade väl med typ, ja hon ville väl förstås inte förstöra helgen.

Äsch. Jag vet att hon hade jättemycket att göra den här veckan.

Men jag har rört mig i ett surt litet träsk sista året och känt ja-min-lön-är-lägre-minsann-för-att-jag-är-tjej-och-småbarnsmamma.  På ett lätt martyrvis. Enligt facket när jag ringde dem för ett år sedan så tyckte att jag borde plussas upp med tjugo procent. Bla bla bla. Hursomhelst så valde jag att inte ånga på för mycket under min föräldraledighet, stoppade istället huvudet i sanden, för att vänta in min återgång till arbetet. Och här är jag nu.

Men. Så lunchade jag med en annan kollega. Kille. Utan barn. Mer meriterad på cvn och mycket duktig på det han gör. Och så visade sig när vi diskuterade  jobb bla bla bla, att han bestämt sig för att leta nytt jobb. För att han i nuläget ligger lönemässigt 20% under sina motsvarande kollegor.

Thats a tankeställare.

Jag och Linkedin del 89458048403

Mitt Linkedinkonto är ett konstant dåligt samvete.

Jag har typ lyckats lista samtliga jobb jag har haft sedan mitten av nittiotalet men har aldrig orkat skriva vad jag har gjort på varje ställe. Maken nätverkar och söker jobb typ enbart via Linkedin numer via olika grupper och jag känner att jag borde damma av mitt konto.

Ikväll kom jag typ halvvägs. Känns mer som om jag rabblar upp vad jag gjorde, än kanske mer summerar vad det faktiskt gav mig. Häpnade dessutom rätt mycket när jag scannade av en tidigare vikaries cv. Hon ersatte mig på min andra föräldraledighet och jag tänkte först att jag skulle göra en modifierad copy+paste på vad vi gjorde på den gemensamma tjänsten. Och det var liksom inte lite hur mycket hon saltat och sockrat. Det var knappt att jag kände igen min egen tjänst! Dessutom så var hon inte direkt känd för att vara på plats…

Jaha, och vart har det tagit henne frågar maken lugnt.

Ja bra mycket längre än mig.

Lite matt blir man.

Och hur det gick

Ja det gick ju så klart.

Halva dagen gick åt att dra nya sladdar i nya rummet. Städa Outlook. Sortera olästa mail. Dricka kaffe. Läsa ikapp på intranätet. Göra listor. Ringa helpdesk. Ät värmd lunchlåda. Planera kalender. Smsa grannen om att jag är värsta fejken.

Puh.

Med tummen och pekfingret runt halsen

Saker som tar stryptag runt min hals:

Jobbgarderoben. Ett av mina återkommande bloggämnen.

Jag tycker nämligen att det är supermegajättetråkigt att handla jobbkläder. Jag har inget problem med att bränna pengar på något jag tycker om. Men jag hatar det där ständiga letandet i affärer. Fixandet. Matchandet. Fly mig en stylist, ge henne em autoöverföring från mitt konto varje månad, och låt henne helst lägga fram kläder åt mig varje kväll. Inte för att jag träffar kunder på jobbet, men det är ändå en viss dresscode på kontoret. Znark.

Det är elva dagar kvar till min comeback på jobbet och jag surfar ångestladdat runt på nätet efter kläder. Vad att bära. Är det ingen som kan googla fram lite snygga jobbkläder åt mig? Länka och jag knapprar in mitt visakort.

Mjukstartar jobbåterkomsten med en Dagmar.

Det här med bonus

Precis som på många andra ställen så har även mitt jobb bonus. Det innebär förstås också att vi inte har betald övertid, inga stämpelklockor, och man alltid förväntas göra sitt jobb. Ingen går hem på minuten,  ibland jobbar man över ett par timmar utan att man ifrågasätter att den tiden ska tas ut som kompensation. Överlag funkar det bra, även om deltidare som jag kanske måste våga säga nej nu och då till extrauppgifter för att inte hamna i ”jobba 100% till 80%av lönen”-fällan.

Men vi får som sagt bonus. Relaterat till våra prestationer. Lite fyrkantigt system där en viss procent av gruppen får ”medelbetyg” och ett visst antal hamnar ”över” eller ”under”. Jag är inte avundsjuk på chefen som tvingas kategorisera oss efter denna modell. Än mindre  motivera till varför  någon ska ha mer eller mindre. Alla vill ju leverera och göra ett bra jobb.Vi har lite olika arbetsuppgifter också och vem vet mest att värdera vad som är mest värt egentligen.

Idag har bonusen för 2010 ramlat in på lönekontot. Jag vågade knappt räkna med miniräknaren vart jag hamnat i relation till alla andra. Faktiskt så har jag haft lite ågren för det här, inte för hur många kronor som skulle hamna på kontot. Utan för det uppenbara statement som det faktiskt handlar, ”hur uppskattat är mina prestationer”. Jag skäms lite nu när jag tänker på det, men sista dagarna har jag mentalt börjat formulera ett försvarstal om varför jag inte skulle hamna under medelbetyget.

Äsch. Det såg ju faktiskt helt ok ut. Som att jag trots allt hamnade på den övre procentsatsen.  Det är lite fånigt att man ska behöva ha det här kvittot för att känna att ”jamen jag gör ett bra jobb”.

Nackdelen med Linkedin

är att när man är hemma och är föräldraledig så känns det som om ALLA går vidare i sina jobb. Blir headhuntade, får glammiga titlar – och ja för att använda en överanvänd klyscha från vårt intranät, går mot nya utmaningar. Tror jag hoppar över de där veckommailen från Linkedin tills jag är tillbaka på jobbet 2012.

Hälsningar

Här händer inte ett skit