Man skulle kanske ha kallat det, mina 15 minutes

Sa jag 120 minuter? En kvart försvann ju först på kalas-lämningen. Sen ett par minuter på att hitta parkering.

Därefter in på H&M. Provade raskt typ 20 plagg och var nöjd med 4. Vid kassan upptäcker jag att plånboken saknas. Anar det värsta men åker ändå hem och hittar den tack och lov på köksbänken. Tutar iväg tillbaka till förortsköpcentrat i en bilkö som skulle kunna kallas myrkrypssnabb.  För att sen upptäcka att det var än värre att hitta parkering.  Springer in på H&M för att upptäcka att mina undanhängda kläder av misstag hängts ut i butik igen, så en kvart senare var jag ute ur butiken igen. Och minsann var det inte dags att hämta på kalaset då?

Om tio minuter så har jag säkert plockat bort det här inlägget

Och jag borde inte  blogga i affekt jag vet. Stäng ner och gå ut i trädgården männska. Trava ved eller nåt.

Jag bokade av en sak i morgon kväll pga Livet Och Vardagslogistiken och den jag pratade med gav mig nu hemskt dåligt samvete. Fast jag grundligt förklarade förutsättningarna. Och hennes sätt att lösa ”problemet” var ju så att säga med rätt höga krav på mina förskoletrötta barn i morgon kväll (note: hon har inte barn, inte för att det ska spela nån roll, men insikten i projektet som hon föreslog hade kanske varit marginellt bättre).

Åh släpp detta dåliga samvete nu över att inte kunna vara hela världen till lags.

Ska nog ringa Kofi Annan.

Hello its me again, can we talk about the world and all expectations please?