JAAAAAAAA, en lista!

DAGENS VILL HA:  en god natt sömn kanske. Znark.
DAGENS KLÄDSEL:  hemskt gamla InWear-brallor och en Peak Performance-jeansskorta. Kul.
DAGENS SMINK: ny grå kajal, svart mascara, och lite ögonbrynspenna kanske
DAGENS FRISYR: Bad hair day. Hann inte riktigt i morse pga utv.samtal kl 08.00.
DAGENS HÄNDELSE: klonk-klonk-klonk under bilen.
DAGENS LÅT: Nåt på bilradion. Minns inte.
DAGENS PLANER: har precis förberett barnens alla kläder för morgondagen, så jag tänkte inte göra så mycket mer.
DAGENS SAKNAD: Maken. Han är i en annan världsdel. Vi hade behövt diskutera det där klonk-klonk-klonket.
DAGENS DUMMASTE:  infon om att vi kanske inte får den skolplats som vi önskat till hösten :/
DAGENS SJUKA: Ingen alls här. Vi är rätt friska även denna säsong.
DAGENS DROG: Öööh?
DAGENS ROLIGASTE: trevlig middagsgäst som hittat ut från stan
DAGENS FAVORIT: häng i trädgården efter dagis med lite extra lånade barn.
DAGENS KÖP: kaffe och semla på  förortsfik. Haricot verts å lite till på ICA. Kul.
DAGENS HUMÖR: glad mest. Har ju vart ledig!
DAGENS ORD: mam-mam-mam-mam-mamman

Annonser

Hej november

Jag har tänkt på det här i flera år och-gör-jag-det-inte-nu-så-händer-det-aldrig.

Så  jag har reggat ett konto på NaNoWiMo.

Och testskriver en bok. Jag har formulerat de här karaktärerna i mitt huvud i flera år nu.  Det kanske inte blir någonting, men nu gör jag ett par veckors försök.

Detta av en person som inte ens hinner läsa böcker.

Men en sak måste jag vädra lite med er. Varför känns det lite så där genant att vilja skriva en skönlitterär bok?

Hörni

Allt snack om Beach2011. Jag tänker mer på Orka2011.

Ni som fött barn. Hur har ni kommit i form i framför allt rygg och bäcken? Jag MÅSTE ta tag i det här nu. (ok, jag insåg just igår att jag har ett friskvårdsbidrag att spendera, det kan ha något med saken att göra)

Jag är ju inte en direkt utpräglad Träningsmänniska, ni som följt mina bloggar sedan 1999. Jag kommer aldrig hoppa runt på nån slags Zumba-humba.

Men jag vill ha ordning på rygg och bäcken och gärna få en bättre hållning. Sen är jag nöjd. En extra bonus om jag sen lever i hundra år.

Jag har ganska dålig karaktär när det gäller träning. Jättedålig faktiskt. Men fjag unkar antagligen som ett barn och kan luras med allehanda medel. Ni kanske kan ge mig en guldstjärna tex varje gång jag går till gymmet? BORDE jag  bränna pengarna på en PT kanske? Och ska jag isåfall välja den blonda brunbrända tjejen som ser jättekäck ut? Eller den där mer solida föredetta sjukgymmnasten? Kan det vara så att jag redan har scannat lite på SATS hemsida?

Som vanligt så är det inte tjejen i brevet som har skrivit och inte kan komma upp ur sängen.

 

Ett offentligt tillkännagivande

Jag har efter 4 månaders intensiv nattamning uppnått,

Zoombiestadiet.

När man inte vet om man är på väg att dricka kaffe eller om man just har gjort det. När förskolefröken vill diskutera överinskolning till ny grupp och man inte vet vilket av barnen de menar. När man kommer in i affären och inte vet vad man skulle köpa. När man lägger bebis i spjälsängen för att man ska passa på att, jamen vad skulle jag göra nu igen, jag minns inte alls faktiskt.

 

Dagens ilandsproblem

Att jag inte har sminkat mig på typ ett halvår. Men ikväll ska vi bort på fest och jag har dammat av ögonpennan med mera.

Och sminkat om mig tre gånger. Är ju helt orutinerad på det här duttandet och fixandet.

Nu är jag mest fnasig och rödögd av allt sminkande och tvättande.

Znark. Det var inte riktigt det här jag hade planerat.

Sign,

”ful trebarnsmamma i förorten”

Saker som jag tänker på just nu (och inte riktigt hinner blogga om)

Anknytning – surfade runt på olika familje-och-sjukvårds-forum (finns det tusen olika förresten?) och fastnade i artiklar om anknytning. Och  fick lite ångest över att jag inte alls vet hur jag har presterat som mamma hittills.
HUR vet man att = (plats för lång redogörelse för den ständiga oron att ens barn ska växa upp och få ätstörningar, bli missbrukare, rymma hemifrån,  bli destruktiva, hoppa från en bro, bli inlåsta på psyk och så vidare och så kommer någon professionell människa säga DET HÄR HADE INTE HÄNT OM… fatta hur man hatar Freud när man själv blir förälder) .
Ibland vill jag bara trycka på någon knapp och så kommer det ut en papperslapp där det står ”du är 100% mamma och har gjort 100% rätt och du hade inte kunnat göra något annorlunda, amen”.

Maten – om föräldralediga som lagar halvfabrikat till barnen ”för de hinner inget annat”. Jag kan nog skriva ett inlägg som täcker upp en hel C-uppsats om detta. I will be back.

Jobbet – lite karriärskrisande igen. Vem är jag och vad ska jag bli och vad händer med min tjänst och vem är numera min chef och vad borde jag göra när jag kommer tillbaka och när ska jag förresten börja jobba och borde jag inte ha en MonAmikaffemugg på jobbet och en bättre jobbväska där laptopen får plats och det är lite läskigt att jag inte har kollat  jobbmailen sen i februari och det här krisande kan ha ett visst samband med att jag ska äta middag med mina kollegor nästa vecka.

Puh. Hur har ni det förresten?

Längt

Jag vill åka på semester.

Tänk ett slitet litet charterhotell någonstans med blekta parasoll och kalla drycker i isade glas med konstiga loggor på. Tänk saronger som trasslar och sandiga barn. Solfaktor 30 och olästa pocketböcker. Lite siesta.

Istället sitter jag här och roddar familjeliv med tre små som om jag vore ensamstående medan maken jobbar så att  nästan varenda muskelfäste i kroppen släpper på honom. Äsch vi åker ju aldrig på sommarsemester ändå på grund av det jobb han har.  Och någon Mary Poppins som kan passa  barnen vid poolen finns ju ändå inte. Allvarligt, det finns inte en människa i världen som vill semestra med en morsa som har tre barn under fem.

Men jag längtar lite ändå. Lite uselt kaffe på hotellfrukosten,  Trasig AC på rummet. Skräniga fiskmåsar. Barn som vägrar äta upp lunchen som kostar miljarders med euro. Vem vet, då kanske jag skulle längta hem lite igen.

Gone crazy

Det här med goda råd och att följa dem.

Hela bli-mamma-grejen är ju som ett enda långt autobahn med tips och råd om vad man ska göra och inte göra. Och det är ett råd som har förföljt mig i fem års tid utan att jag egentligen lyckats få till det.

Tills idag.

Idag när jag lämnat de större två på förskolan så vinglade vi hem jag och bebis. Jag är knappt människa efter den här sociala helgen och det är ju absurt att känna mjölksyra i benen en måndag morgon, när veckan knappt har börjat. Så jag tog bebis och kröp ner i  sängen.

Ammade.

Somnade.

Vaknade drygt tre timmar senare.

Fattar ni? Det där med att ”sova när bebisen sover” som förföljer alla ammande slutkörda mammor. Det tog mig fem år och tre bebisar för att äntligen få till det.

Idag måndagen den 9 maj 2011 så sov jag alltså bort en hel förmiddag med bebisen trots; det fina vädret, fast komposten skulle ut i trädgårdslandet, att det var blötlagda cannelonibönor som skulle sås i växthuset, vi skulle ha åkt till apoteket och köpt en ny nagelsax, att jag borde ha satt en bröddeg, barnkläder borde ha sorterats, vi borde ha åkt och köpa såna där små runda batterier till hushållsvågen, och så var det ju bilen som skulle städas.

Istället så sov jag när bebisen sov. Hon låg som en liten koalabjörn på min ena underarm och hade inte en aning om att ett historiskt ögonblick passerat när hon vaknade upp vrålhungrig runt lunch.  Och bönorna hann jag faktiskt stoppa ner i krukor nu ikväll när barnen somnat.

vykort från genusträsket

Och efter julen kommer påsk.

Påsken är en mysig helg. Mycket vår.  Lättare och mer kravlös matlagning för housewifes.  Lite fjädrar i riset och påskägg till barnen så är man typ klar.

Maken är dock inne i ett jobba-12-timmar-om-dagen-6-dagar-i-veckan-race. Vet man alla hans förutsättningar så är man ödmjuk och förstår att det bara är att gilla läget.

Och le babe är snorförkyld. Snor i  2 månader gamla näsor är en styggelse faktiskt. Inatt har jag sovit så ynkligt av allt näsfixande att migränen knackar på. Med bilen som låter klonk-klonk kommer vi inte så många mil heller. Så jag laddar mentalt för att avstyra eventuell påskmiddag till helgen.

Ingen världskatastrof egentligen men det stör mig att det blir mitt dåliga samvete när inte de få familjemedlemmarna skrapas ihop för påskmiddag. Vi klaras oss alla utan kokta ägghalvor med räkor och stenbitsrom och majjo men det känns ändå lite som ”nä hon orkade inte”.