Gone crazy

Det här med goda råd och att följa dem.

Hela bli-mamma-grejen är ju som ett enda långt autobahn med tips och råd om vad man ska göra och inte göra. Och det är ett råd som har förföljt mig i fem års tid utan att jag egentligen lyckats få till det.

Tills idag.

Idag när jag lämnat de större två på förskolan så vinglade vi hem jag och bebis. Jag är knappt människa efter den här sociala helgen och det är ju absurt att känna mjölksyra i benen en måndag morgon, när veckan knappt har börjat. Så jag tog bebis och kröp ner i  sängen.

Ammade.

Somnade.

Vaknade drygt tre timmar senare.

Fattar ni? Det där med att ”sova när bebisen sover” som förföljer alla ammande slutkörda mammor. Det tog mig fem år och tre bebisar för att äntligen få till det.

Idag måndagen den 9 maj 2011 så sov jag alltså bort en hel förmiddag med bebisen trots; det fina vädret, fast komposten skulle ut i trädgårdslandet, att det var blötlagda cannelonibönor som skulle sås i växthuset, vi skulle ha åkt till apoteket och köpt en ny nagelsax, att jag borde ha satt en bröddeg, barnkläder borde ha sorterats, vi borde ha åkt och köpa såna där små runda batterier till hushållsvågen, och så var det ju bilen som skulle städas.

Istället så sov jag när bebisen sov. Hon låg som en liten koalabjörn på min ena underarm och hade inte en aning om att ett historiskt ögonblick passerat när hon vaknade upp vrålhungrig runt lunch.  Och bönorna hann jag faktiskt stoppa ner i krukor nu ikväll när barnen somnat.

Konstigare saker har hänt

men jag och Bebis ska på AW idag. In till stan.

Fatta det stora i det för Förortsmamma som tycker att det är lite festligt att åka och tanka bilen i vanliga fall.

(i brist på vettig kategori, så hamnade detta under Utflykt, åh crazy days)