Och så undrade jag, 2. Pensionen! När ska du gå i pension?! Vid 55? 60? 65? Vad har du för planer då? Sälja huset? Flytta? Förverkliga vad? och hur går det med pensionssparandet?

Just nu känns det som om mitt pensionssparande har tappat lite fart efter tre föräldraledigheter. Det där orangea kuvertet är inte så där jättekul. Jag spelar lite högt med typ BRIC-fonder. Kanske inte så smart egentligen.

Helst vill jag nog sluta jobba när jag är typ 60, man kan ju hoppas att på att vara på ett stort företag som petar bort alla som passerat 60 med ett ok avgångspaket, hallå det vore ju fantastiskt. Usch det finns nog inte min tankevärld att jag ska kämpa fram till 65.  Jag tänker lånefritt boende, rum för barnbarn att hälsa på i, en lägenhet någonstans i sydeuropa att åka till nu och då, ja det är väl bäst att jag börjar spara lite till nu när jag tänker efter 🙂

 

 

Annonser

Ipad: SEB-appen

Jag som älskar att räkna på vardagsekonomi. Eller älskar kanske är fel ord. Men jag tycker ju att det är superviktigt. Den där SEB-appen är ju hur smart som helst! Jag är helt fascinerad hur den har kategoriserat alla mina transaktioner på kontot. Tur att bebis sover så att jag kan kategorisera lite utgifter. Fruuuutsch sa det bara så vet jag exakt hur mycket vi bränner på mat. På kronan.

Det här med bonus

Precis som på många andra ställen så har även mitt jobb bonus. Det innebär förstås också att vi inte har betald övertid, inga stämpelklockor, och man alltid förväntas göra sitt jobb. Ingen går hem på minuten,  ibland jobbar man över ett par timmar utan att man ifrågasätter att den tiden ska tas ut som kompensation. Överlag funkar det bra, även om deltidare som jag kanske måste våga säga nej nu och då till extrauppgifter för att inte hamna i ”jobba 100% till 80%av lönen”-fällan.

Men vi får som sagt bonus. Relaterat till våra prestationer. Lite fyrkantigt system där en viss procent av gruppen får ”medelbetyg” och ett visst antal hamnar ”över” eller ”under”. Jag är inte avundsjuk på chefen som tvingas kategorisera oss efter denna modell. Än mindre  motivera till varför  någon ska ha mer eller mindre. Alla vill ju leverera och göra ett bra jobb.Vi har lite olika arbetsuppgifter också och vem vet mest att värdera vad som är mest värt egentligen.

Idag har bonusen för 2010 ramlat in på lönekontot. Jag vågade knappt räkna med miniräknaren vart jag hamnat i relation till alla andra. Faktiskt så har jag haft lite ågren för det här, inte för hur många kronor som skulle hamna på kontot. Utan för det uppenbara statement som det faktiskt handlar, ”hur uppskattat är mina prestationer”. Jag skäms lite nu när jag tänker på det, men sista dagarna har jag mentalt börjat formulera ett försvarstal om varför jag inte skulle hamna under medelbetyget.

Äsch. Det såg ju faktiskt helt ok ut. Som att jag trots allt hamnade på den övre procentsatsen.  Det är lite fånigt att man ska behöva ha det här kvittot för att känna att ”jamen jag gör ett bra jobb”.