Ja just det

Det här ekorrhjulet igen.

Hämta upp förskolan på minuten. Hem på minuten. Middag på minuten. Sen den här en-mans-orkestern vars reportoar är att fylla diskmaskinen, torka av alla ytor, skura av golvet under ettåringens stol, fylla en tvättmaskin, röja upp barnens sovrum i jakt på på små söta partyskor som behövs till i morgon kväll, passera badrummet och torka av handfatet, ut via hallen och typ sparka ihop alla skor i en hög, och sen när barnen lagt sig, vidare ut i trädgården för att i ett tappert försök rensa grönsakslandet.

Då.

Då kommer en blond blåögd liten uppenbarelse ut i trädgården. Invirad i en fleecefilt.

”Mamma du hann inte få en kram av mig ikväll”.

Fint så.

Och så skäms jag lite för att jag inte hann ta mig tiden tidigare ikväll.

Man skulle kanske ha kallat det, mina 15 minutes

Sa jag 120 minuter? En kvart försvann ju först på kalas-lämningen. Sen ett par minuter på att hitta parkering.

Därefter in på H&M. Provade raskt typ 20 plagg och var nöjd med 4. Vid kassan upptäcker jag att plånboken saknas. Anar det värsta men åker ändå hem och hittar den tack och lov på köksbänken. Tutar iväg tillbaka till förortsköpcentrat i en bilkö som skulle kunna kallas myrkrypssnabb.  För att sen upptäcka att det var än värre att hitta parkering.  Springer in på H&M för att upptäcka att mina undanhängda kläder av misstag hängts ut i butik igen, så en kvart senare var jag ute ur butiken igen. Och minsann var det inte dags att hämta på kalaset då?

Plötsligt händer det

Det kan hända att jag kommer få loss 120 minuter i mitt liv i eftermiddag där jag befinner mig i ett köpcentrum. Utan barn.

Idiotiskt nog så är det första jag tänker på, ”jag måste till Panduro”.

Men givetvis, denna känsla av att kanske  hinner köpa loss lite nya strumpor (tänk matchande, åh den glädjen), ett par till sommarskor, nytt transparent puder och lite hårsnoddar till barnen.  Jag är som ett barn kvällen före julafton.

Livet del 5390496723

Hjälp det är så mycket vardag just nu.

Upp tidigt, hålla tempot och få alla tre i bilen på givet klockslag med mätta magar och rena kläder och packade väskor och susa till förskolan, saxa sig fram i trafiken,  leverera 100% på 80% på jobbet, hämta upp barnen, fixa middag, preppa hemmet på alla sätt och vis och vips så sitter jag halv tio och undrar vart dagen tog vägen. Och på vad jag inte hann. De där rullgardinerna som skulle mätas. Den där timjanplantan som behöver extra vatten ute i rabatten. Bli klar med den så kallade sommarplaneringen.

Och jag kan lite själviskt känna att jag hade behövt den där middagen. Amen.

Saker man tänker på kvart i tio på kvällen

Framlagda kläder till tre barn och en morgontrött mamma – check

Städat upp köket – check

Dukat upp för barnens frukost – check

Kollat vädret för imorgon -check

Skissat på en plan för morgondagens middag, och skrivit  en inköpslista – check (typ nåt med färs, glöm inte köpa tvättmedel och frukt)

tömt privata imboxen – check

Så nu återstår kvällens sista fråga: orkar jag sätta på jobbdatorn en stund kanske?

(saker som jag har tänkt på: att man kan lägga ut barnens ryggsäckar i bilen redan kvällen innan, och om det vore hemskt oetiskt att sätta även barnen i baksätet redan kvällen innan, ja så spar vi lite tid på morgonen, inte?)

Om tio minuter så har jag säkert plockat bort det här inlägget

Och jag borde inte  blogga i affekt jag vet. Stäng ner och gå ut i trädgården männska. Trava ved eller nåt.

Jag bokade av en sak i morgon kväll pga Livet Och Vardagslogistiken och den jag pratade med gav mig nu hemskt dåligt samvete. Fast jag grundligt förklarade förutsättningarna. Och hennes sätt att lösa ”problemet” var ju så att säga med rätt höga krav på mina förskoletrötta barn i morgon kväll (note: hon har inte barn, inte för att det ska spela nån roll, men insikten i projektet som hon föreslog hade kanske varit marginellt bättre).

Åh släpp detta dåliga samvete nu över att inte kunna vara hela världen till lags.

Ska nog ringa Kofi Annan.

Hello its me again, can we talk about the world and all expectations please?

Svar på varför jag har svarta ringar under ögonen

Snabbpratade med en mamma som har tre barn i samma ålder som mina och som också jobbar åttio procent precis som jag. Hon och hennes man delar på hämtning och lämning. Plus att de har hämtning med hjälp av svärföräldrar två gånger i veckan. Och de har städhjälp. Och matkassar hemskickat.  Hjälp jag känner mig lite amish i sammanhanget.

Jag måste för sjutton sluta jämföra mig med sådana människor. På vad de hinner med som jag inte hinner.

Nu ska jag gå och göra utflyktsmatsäck till barnen i morgon. Hänga tvätt. Ställa ut pappersinsamlingen i bilen. Helst orka räkna ut vilken dag vi ska säga upp äldsta barnet från förskolan. Planera morgondagens middag.

Eller så bokar jag en enkelbiljett nånstans.

Grannen frågar, 4. Veckomatplanering, då? Ja, nej? Jag vill ha ditt favoritvardagsrecept!

Nej det lyckas vi aldrig med.

Men vi brukar ha en rejäl storhandling regelbundet så att det går att trolla fram mat. Och som god vardagsmat så rekommenderar jag hemtrillade köttbullar, hemmafixat potatismos, rårörda lingon och sås. Kanske lite snabbinlagd gurka. Man ska inte underskatta ett sånt säkert kort.

Grannen frågar, 2. Vilket är ditt bästa knep för att få vardagspusslet/ekorrhjulet/livet lite enklare?

Den här terminen  hoppar vi över aktiviteter för barnen helt och hållet under veckan. Så skönt.  Det skjutas fram och tillbaka till barnens kompisar i det oändliga men det är mer ok,  det är flexibiliteten jag vill åt.  Och framför allt för att minsta loppan inte ska behöva hänga med trött och sliten på en massa kvällsgrejer, det räcker fullt nog att hon börjat på förskolan.

Sen har vi köpt en snygg blackboard (misstänkt likt grannens faktiskt) i hallen för att koordinera veckan. Den har hjälpt mitt blodtryck en hel del faktiskt.

Ja vad gör vi mer? Tackar nej till en massa roliga grejer antar jag för att inte bli sönderstressad. Kul tips där.

(och nej vi har inte middagskassar, städhjälp, häckklipparassistans, någon nanny, Mary poppins, butler, morellerfarföräldrarsomhämtarochlämnar)

Just det ja. Höll ju på att glömma det viktigaste av allt. Jag älskar webshopping. DET gör att jag får ihop mitt liv.