1 juli – en statusuppdatering

Har inte hunnit vaxa benen.

Har inte klippt mig sen i februari.

Har inte badat ute med barnen (nu räknar jag inte in Malaysia i januari ok)

Har inte hunnit bestämma  äldsta barnets sista dag på Förskolan i augusti. Skämsvarning på den.

Har inte hunnit spana in sommarrean.

På pluskontot:

Har hunnit med ett Sommarprogram (Anja)

Har ätit jordgubbar.

Har hunnit – öööh.

Alltså. Ja. Det var väl typ det på Måsten-på-Sommarlistan

Lovebomb

Dag Tre på inskolningen avklarad. Imorgon släpper vi henne lös .

Och kanske än mer nu med tredje barnet så beundrar förskoleverksamheten så mycket. Så mycket de gör för barnen. Så mycket vettiga tankar kring hur deras dag ska byggas upp. Jag har inte noterat en grej som vart konstig eller känts fel. Lilla loppan sugs in i den lilla gruppen och har knappt märkt vår närvaro de här dagarna.  Så välregisserat hela tiden. Vips så  går halva gruppen till mellis och vips så trippar de små in på vilan och vips så mixas två grupper för sångstund och vips så är alla blöjor bytta innan lunch och vips så har halva gruppen börjat klä på sig för att gå ut och  så vidare. Fascinerande för en utomstående. Och en massa saker som man kanske normalt inte ser när man hetshämtar på eftermiddagen.

Och än mer smickrande. Pedagogerna verkar älska sitt jobb.

inhale exhale

Dag ett på inskolning avklarad.

Och det gick bra förstås.

Jag romantiserar inte nu utan minsta loppan sög glatt in allt hon såg. Saker. Barn. Pedagoger. Händelser. Allt. Nybakat bröd på mellis. Sångstunden. Rullandet med trolldeg. Myset att få möta systarna i köket. Att få botanisera bland alla leksaker. Sova två timmar på vilan. Få ställa sina gummistövlar på hyllan. Dricka ur riktigt glas. Kika ut på barnen i trädgården.

Det är ett privilegium att få ha henne just där. Långa samtal med henne pedagog och jag kan inte komma på en punkt där det skulle bli bättre.Vi har en sån himla bra förskola.

Samtidigt som det känns lite konstigt. Jag vänder ut och in på mig själv igen och undrar om det vore bättre ifall hon börjat i augusti istället. Tänker på alla behov. Mina behov. Hennes behov. Bla bla bla. Kanske kortare dagar skulle vara gott nog. Alltså det känns ju som om man inte vet någonting förrän man kör i skarpt läge. Två dagar till och på fredag släpper vi henne själv.

Gud undrar hur många gånger man ska klippa navelsträngen egentligen.

And now the end is near

Imorgon börjar vi skola in minsta loppan på förskolan. Och en epok går i graven. Hej då föräldraledighet. Lite lätt har jag ju redan sagt hejdå, jag jobbar ju 50% just nu. Men ändå.

Och det känns som lilla loppan faktiskt är taggad för morgondagen. Hon har äntligen börjat gå sedan en tid tillbaka och SOM hon går. Som Macahan fortfarande men så nöjd hon är. Tut tut det går inte fort nog. Och humöret som gjorde oss gråhåriga i höstas har helt plötsligt blivit något kvittrande, fnissande och babblande. Och att hon mest vinkar när jag går ut genom ytterdörren, tack-gode-gud. ”Vi vänder blad” säger lilla loppan.

Att göra – köpa liten ryggsäck till morgondagen.Kanske lite varmare strumpor.  Den ömma barnafadern har shoppat nytt regnställ i storlek  86. De ärvda gummistövlarna passar. Jamen vi är redo. Host . Tror jag. Det är bara den här mamman som kanske måste lipa lite bakom en gardin. Inte för att hon inte är redo. Utan för att hon har blivit stor. Från Bebis till Småbarn.

Hur vi ska hinna med morgonrutinerna från och med nu känns ju lite oklart. Men jag är ju knappast först på den här planeten med att klä på och snyta tre små barn och få iväg dem till förskolan till klockan åtta ungefär. Hello nya tider.