Nähä

Hur det gick?

Vi budade oss blå på hus nummer ett. Och gav upp. Mentalt har jag väl inte riktigt flyttat ut ur huset.

Hus nummer två ligger kvar ute på hemnet. Vi har inte riktigt orkat engagera oss i det projektet. Misstänker att det är ett litet sorgebarn till hus.

Och den tredje huset, som vi var på väg för att ringa om en egen visning, dumpade acceptpriset med 300´och försvann från hemnet två timmar senare. Jaha.

 

Kom i söndagsstämning – räkna på bolån och luftvärmepumpar

Ok jag rabblade ju lite objekt häromdagen.

Hus nummer ett var ju så där fantastiskt som jag gått och dagdrömt om. Det är ju  mitt hus! Ytskick kan man delvis diskutera här och där med planlösningen ger mig typ dubbla pulsslag. Jag är så kär i huset att jag inte kan läsa besiktningsprotokollet utan att drömma mig bort till lökplanteringar, gigantiska barnkalas (går ju inte där vi bor nu) och det där gästrummet som är lite i klass med nirvana för mig. I love it love it love it. Vad kostar förresten en alternativ uppvärmningkälla? Såg dock inga gullvivor.

Hus nummer två.  Alltså både ja och nja och nej och jag vet inte. På ett sätt bättre än hemnetbilderna. Jo jag kan bo där. Lite kompromiss men ok då. Men jag tror det kräver en del halvakut underhåll av den kategorin som jag inte så där jätteintresserad av.

Hus nummer tre. Hoppade jag över. Mest för att jag förutsätter att vi inte har råd med.

Nej men hej hemnet

Det finns tre potentiella husvisningar på söndag.

Hus ett:  Superbra planering. Älskart. Har ett acceptpris vi klarar av och möjligen en liten budgivning.  Kommer antagligen budas på i all oändlighet så jag surar lite i förväg.

Hus nummer två:  Har vi råd med. Får plats. Rätt knäpp planlösning tyvärr.

Hus nummer tre: Har legat ute ett par veckor. Har ett acceptpris 200´ mer än vad jag är villig att betala, så tanken om att lägga ett litet skambud är lite lockande om ingen lagt budet på måndag.

Dock att dessa  visningar krockar med två barnkalas på söndag. Jag är som en levande reklampelare för migrän snart.

Eller så kanske vi ska satsa på husvagn

Vi har budat ganska friskt på ett hus den här veckan.

En oslipad diamant.

Tänkt att vi inte skulle go crazy på ett stort perfekt hus extra allt utan mer ödmjukt landa  i ett litet hus,ja som kanske är lite för litet, som behöver en total makeover på sikt, asbestsaneras, saknar vettigt uppvärmningssystem, har blåbetong i källaren,  sprickor i grunden, vitvaror från gud-vet-när, ett trasigt fönster och ja vad kan jag ha glömt, att det behöver dräneras.

Man tänker att, jamen det blir värt uppoffringarna på sikt.

Hahaha.

HAHAHAHA.

Budgivningen slog i taket och vips så tror jag mäklaren tog personligt rekord i att sälja hus i antalet tusenlappar/kvm.

Nu ska vi bara mentalt flytta ut igen.

Hello hemnet

Idag har jag i rent förebyggande syfte förnyat vårt lånelöfte. Alla nollor hit och dit gör mig alldeles yr.

Maken vill köpa ett hus som är så litet att man får luta sig framåt för att kunna få plats på toaletten med argumentet ”hur svårt kan det vara att bygga ut egentligen”. Själv fantiserar jag om ett annat hus med argumentet ”man kan ta med sig hunden (den har även ett namn vid det här laget, Elvis) när man går och hämtar kinamat runt hörnet”.

Vem av oss ska man vara mest rädd för som bankman undrar jag?

Oslipad diamant

Håhå. Vi spanar lite på ett hus. Inget världsomväldande. Det är typ så att vi får plats ungefär. Knappt.

Tja. Det är lite sunkigt.  Men har en enorm  ”hemma-atmosfär” så jag blundar för Pippi-Långstrump-inredningen, linloum-mattor, fuktig källare, trasiga tapeter… (alltså jag borde sluta nu…) Jag ser mest hur jag ska släppa ut hunden (notera, vi har ingen hund), dricka kaffe i en hammock.

Men mest undrar jag, hur sjutton kan man ens budgetera sånt där? Typ ”gör om fyra sovrum, gör ett helt nytt kök, fuktfixa källare,  gör en fräsch dusch med ny toalett och så gärna nån som kan gå loss på fasaden och fönstren”. Bud någon?

PS Det fanns gullvivor också

Söndagsblues

Vi fick ett infall och smet iväg på ett par husvisningar idag.

Det är kanske vädret. Sprittig vårsol, små krokusar som kämpar sig upp i den leriga trädgården och ungar som cyklar på snustorr asfalt som får oss att tro att vi är sugna på förändringar i vardagen. Lite större. Fler sovrum. Ett gästrum.

Det gick väl sådär. Jag gillade planlösningen och läget med det första. Som tex en separat ingång där man kan ha leriga gummistövlar och trehundra vinteroveraller. Maken dissade tillbyggnaden och att huset såg ut som citat, ”en skidstuga”. Han gillade dock det andra huset som-var-dränerat-och-fullt-beboeligt. Jag gick mest och var irriterad över deras fuskfixande a la ”jaa vi gör en snygg fondvägg och skiter i att måla avskavda fula lister och köper en snygg sänggavel” och enligt mig kass planering. Och så var trafiken sådär.

Så det tog väl typ en timme innan vi hade lust att prata med varandra. Sen köpte vi lax och havremjölk och två trisslotter som vi ska skrapa när vi är på bättre humör.

Någonting säger mig att vi kommer att bo kvar här i typ hundra år till.

Insikter del 346778899

Jag fikade med bästa förortsvillegrannen igår. Och avhandlade ett av mina ständigt återkommande favoritämnen. Var vi är i livet. Vad vi vill med livet. Alla dessa prioriteringar.

Och just nu känns det lite bättre.

Att det är ok att bo i vårt trånga hus.
Att det känns lite som andras överdrivna jakt på konsumtion är så far away mina egna behov.
Att sommarens hjälpjagärjunästanmedelåldersångest har lagt sig.

Den känslan.