hemnet del 54644578

Åh snälla ryck upp mig någon! Nu sitter jag och följer budgivningen på ett hus ”som egentligen är för litet” i vårt område och det blir ”för dyrt”.

Det känns som om vi inte har råd att köpa större här där vi bor och det känns lite ledsamt att barnen inte kan börja skolan med sina dagiskompisar om vi flyttar längre bort. Det är väl ingen katastrof egentligen att börja om någon annanstans, men vi är så inboade här.  Jag har ju inga fancy drömmar om ett flashigt hus extra allt utan tänker mest: tak över huvudet, varsitt rum till barnen och en bäddsoffa nånstans där svärföräldrarna kan ligga skavfötters när de är i Sverige. Inget hus som är ”en oslipad diamant” eller som behöver en ”kärleksfull och vårdande hand” eller en ”andra chans” osv. Ett någorlunda ok hus.

Vår oslipade diamant

Det kommer hit en mäklare imorgon och värderar vårt hem.

Nej-vi-ska-inte-flytta-just-nu men det är nästan 1,5 år sedan som vi hade en värdering senast så det känns bra att uppdatera oss lite på ämnet.  Jag går runt och småplockar grejer lite i sista minuten och hoppas att bebis sover efter dagislämningen så att jag hinner dammsuga osv i morgon.

Vi trivs här.  Det här är ju vårt hem.

Men jag inser ju när jag går runt med ”sälj-ögonen” att det är rätt skavt och slitet här. Barnen har ritat på vardagsrumsväggarna och vi har medvetet väntat med att måla om till ev försäljning.  Parketten behöver slipas om. Lister behöver fräschas upp.  Trappen behöver målas om. Tvättstugan är jättetråkig med sina rör i taket. Badrummet är sådär sorgligt jättebasic med vit standardkakel och aprikos färgrand på mitten av väggen.

Fast till vardags så ser jag inte allt det där, jag ser ju bara livet vi har här; mysiga middagar, barnens teckningar, arvegods, favoritfåtöljen, vår sköna altan, grillkvällar, de söta bebissockorna på golvet osv.

Äsch, jag vet inte vad jag försöker säga. Att  jag förbereder mig mentalt kanske på att omvärlden ska dissa det liv som jag faktiskt lever. Suck.

Hemnet del 9405465678

Nu har jag googlat på ett hus som ligger ute på hemnet. Och ser att de köpte huset i höstas. Så där jättestor skillnad kan det inte vara på husets ”standard” från då när jag scannar av  objektsbeskrivningen.  Men de har satt ett utgångspris som är samma som det som de köpte för. Alltså vad är det med folk? Varför tror de att huset ska ha ökat med typ 25-30%?! *) Den största skillnaden isåfall är ju att räntorna har gått upp på 6 månader och det är ju knappast till deras fördel.

Nä nu går jag och lägger mig.

*) Med tanke på den mäklare som de har valt så har de uppenbarligen det säljmålet

Postat i Okategoriserade Taggad

Om man bortser från att vårt badrum är 3 kvm i detta nu

Vi fick ett spontant ryck och åkte kollade på ett hus idag. Har vi hört det här förut?

PLUS
stort, alla rum som behövs
det mesta tillfixat

MINUS
byta hood
byta dagis på sikt
clueless om hur skolan kommer att vara
antagligen lite väl högt utgångspris beroende på säljarens förväntningar
den återkommande diskussionen – ska vi verkligen bo kvar i Sverige

Och egentligen så ringar vi gång på gång in samma problem. Det här med att byta hood. Byta dagis. Låna upp till öronen. Och antagligen först då få det där Utlandskontraktet som vi kämpar oss blå för att komma iväg på. Och det är ju lättare att hyra ut vårt pluttiga radhus än jättehuset med värsta elräkningen.

Nästa gång jag yrar om att köpa hus så kan ni väl länka direkt till det här inlägget ok?

Postat i Okategoriserade Taggad

Och nej

Inget napp idag.

Hus nummer ett ångrade vi, osett en timme innan visningen. Vi åkte alltså inte dit. De hade uppdaterat de sista sidorna i prospektet på nätet när jag var inne och letade efter nuvarande pantbrev och jag såg att de bakat in en omständig deal som inte passade oss.  Lite fräckt att lägga upp den informationen i sista minuten för att få så många som möjligt att komma och titta.

Hus nummer två. Kändes inte barnvänligt alls av olika skäl. Jag såg bara ett våningsplan medan  make och barn väntade utanför och det kändes lätt att säga,  nej tack.

Nu har Maken spanat ut en hus långt ute på vischan som visas nästa söndag. 6 km till skola och ICA, kan det vara något? Känns som om det kan sluta med en Rangerover och ett gäng höns isåfall.

Postat i Okategoriserade Taggad

Dagens husvisningar

Vi ska kolla på två hus idag.

Det första. Stort nog. Bra planlösning.  Grymt bra planlösning faktiskt. Vi kan behålla dagis under föräldraledigheten, dvs det är inte jättelångt bort om än i nytt område. Är lite osäker på läget, men nu släpper vi location, location ett tag, och börjar gå på  de icke-perfekta-alternativen. Att åka kommunalt är lite lätt krångligt om man vill in till stan (eller om någon mot all förmodan, skulle vilja åka kommunalt FRÅN stan för att besöka oss i obygden, men det är ju ganska ovanligt….). Ok utgångspris. men jag gissar på att de vill ha mycket mer. Vi tänker;  ”till rätt pris….”

Det andra. Ganska litet för en trebarnsfamilj. Men sött. Och Superfräscht. Läget är å ena sidan väldigt trafikerat. Å andra sidan på en unik punkt så att vi båda får lite enklare till jobbet. Lite att fixa enligt besiktningsprotokoll men överkomligt. Kan komma att reta upp mig på det trafikerade läget. Vi tänker: ”till rätt pris….”

Jaha. Vad ska ni göra idag?

Postat i Okategoriserade Taggad

The neverending story

Jag blir mest stressad av att hänga på  Hemnet. Maken skickar länkar flera gånger om dagen.  Det fastnar i två lägen. Bo kvar i vår hood och köpa något som är lite större men kanske egentligen inte tillräckligt stort. Eller flytta längre ut, få alla rum som behövs men bo i  en ny hood som känns lite sådär.

Gah.

 

På husfronten intet nytt

Det känns som om vi aldrig kommer att hitta ett hus.

Inget ”kul” finns på hemnet och vi har inte varit på visning på flera veckor. Både jag och maken lider fortfarande av någon slags post-ångest efter att ha hoppat av en budgivning på ett vitt stenhus i hooden som-antagligen-inte-gick-upp-så-mycket-mer sen, så ständigt återkommande är ”jamen vad hade det gjort om vi bränt 150 000 till typ”.  Blir ju inte lättare av att jag SER huset varje dag jag åker till jobbet.

Men som sagt. Inget värt att titta på just nu.

Sedan är vi lätt begränsade i områden att titta på. Vi jobbar på varsin sida om stan så i disukssionen så ingår alltid ”jaha och vem ska åka på Essingeleden i rusningstrafik”. Znark.

Postat i Okategoriserade Taggad