Nödraket från förorten

Man kan ju tro att jag redan har gått på sommarbete eftersom det är dåligt med uppdateringar här. Inget internetskugga dock utan bara tokmycket på jobbagendan. En vecka till. Sen.

 

Annonser

Yllet frågar, när bytte du jobb senast och hur känner du inför det?

Arbetsplats eller tjänst? Min nuvarande tjänst är egentligen en avknoppning av min tidigare tjänst, så den är på sätt och vis ”ny” sen i februari. Arbetsplatsen i sig har jag vart på i sju år, men det har runnit så mycket vatten under broarna sen jag började att man knappt fattar att det är samma ställe. Jag borde egentligen  söka nytt jobb. Men är lite för bekväm för tillfället för att söka/jaga nytt.

Och hur det gick

Ja det gick ju så klart.

Halva dagen gick åt att dra nya sladdar i nya rummet. Städa Outlook. Sortera olästa mail. Dricka kaffe. Läsa ikapp på intranätet. Göra listor. Ringa helpdesk. Ät värmd lunchlåda. Planera kalender. Smsa grannen om att jag är värsta fejken.

Puh.

Hm

Jag också.

Din personlighetstyp: Allvarliga och lågmälda. Söker trygghet och ett lugnt liv. Ytterst noggranna, ansvarstagande och pålitliga. God koncentrationsförmåga. Ofta positiva till att upprätthålla existerande traditioner och institutioner. Arbetar hårt och är välorganiserade. Målinriktade. När de väl bestämt sig kommer de nästan alltid att framgångsrikt slutföra sina projekt.

Karriärer som skulle kunna passa dig: Företagsledare, operativa chefer, administratörer, kamrerer, banktjänstemän, poliser, detektiver, domare, advokater, läkare, tandläkare, programmerare, systemvetare, dataspecialister, revisorer, elektriker, matematiklärare, maskiningenjörer, stålarbetare, tekniker.

Fast lät jag inte lite tråkig? Är det upcoming Medelålders Tant som börjar göra sig påmind?

Saker som jag tänker på just nu (och inte riktigt hinner blogga om)

Anknytning – surfade runt på olika familje-och-sjukvårds-forum (finns det tusen olika förresten?) och fastnade i artiklar om anknytning. Och  fick lite ångest över att jag inte alls vet hur jag har presterat som mamma hittills.
HUR vet man att = (plats för lång redogörelse för den ständiga oron att ens barn ska växa upp och få ätstörningar, bli missbrukare, rymma hemifrån,  bli destruktiva, hoppa från en bro, bli inlåsta på psyk och så vidare och så kommer någon professionell människa säga DET HÄR HADE INTE HÄNT OM… fatta hur man hatar Freud när man själv blir förälder) .
Ibland vill jag bara trycka på någon knapp och så kommer det ut en papperslapp där det står ”du är 100% mamma och har gjort 100% rätt och du hade inte kunnat göra något annorlunda, amen”.

Maten – om föräldralediga som lagar halvfabrikat till barnen ”för de hinner inget annat”. Jag kan nog skriva ett inlägg som täcker upp en hel C-uppsats om detta. I will be back.

Jobbet – lite karriärskrisande igen. Vem är jag och vad ska jag bli och vad händer med min tjänst och vem är numera min chef och vad borde jag göra när jag kommer tillbaka och när ska jag förresten börja jobba och borde jag inte ha en MonAmikaffemugg på jobbet och en bättre jobbväska där laptopen får plats och det är lite läskigt att jag inte har kollat  jobbmailen sen i februari och det här krisande kan ha ett visst samband med att jag ska äta middag med mina kollegor nästa vecka.

Puh. Hur har ni det förresten?

Det här med bonus

Precis som på många andra ställen så har även mitt jobb bonus. Det innebär förstås också att vi inte har betald övertid, inga stämpelklockor, och man alltid förväntas göra sitt jobb. Ingen går hem på minuten,  ibland jobbar man över ett par timmar utan att man ifrågasätter att den tiden ska tas ut som kompensation. Överlag funkar det bra, även om deltidare som jag kanske måste våga säga nej nu och då till extrauppgifter för att inte hamna i ”jobba 100% till 80%av lönen”-fällan.

Men vi får som sagt bonus. Relaterat till våra prestationer. Lite fyrkantigt system där en viss procent av gruppen får ”medelbetyg” och ett visst antal hamnar ”över” eller ”under”. Jag är inte avundsjuk på chefen som tvingas kategorisera oss efter denna modell. Än mindre  motivera till varför  någon ska ha mer eller mindre. Alla vill ju leverera och göra ett bra jobb.Vi har lite olika arbetsuppgifter också och vem vet mest att värdera vad som är mest värt egentligen.

Idag har bonusen för 2010 ramlat in på lönekontot. Jag vågade knappt räkna med miniräknaren vart jag hamnat i relation till alla andra. Faktiskt så har jag haft lite ågren för det här, inte för hur många kronor som skulle hamna på kontot. Utan för det uppenbara statement som det faktiskt handlar, ”hur uppskattat är mina prestationer”. Jag skäms lite nu när jag tänker på det, men sista dagarna har jag mentalt börjat formulera ett försvarstal om varför jag inte skulle hamna under medelbetyget.

Äsch. Det såg ju faktiskt helt ok ut. Som att jag trots allt hamnade på den övre procentsatsen.  Det är lite fånigt att man ska behöva ha det här kvittot för att känna att ”jamen jag gör ett bra jobb”.

Nackdelen med Linkedin

är att när man är hemma och är föräldraledig så känns det som om ALLA går vidare i sina jobb. Blir headhuntade, får glammiga titlar – och ja för att använda en överanvänd klyscha från vårt intranät, går mot nya utmaningar. Tror jag hoppar över de där veckommailen från Linkedin tills jag är tillbaka på jobbet 2012.

Hälsningar

Här händer inte ett skit