Om att ladda om

Har precis preppat morgondagens efterätt och lagt bubbel på kylning.  Vad vi ska äta till middag vet jag inte alls. Vem vet om jag går rakt på desserten.

Annonser

Grannen frågar, 9. Vad ångrar du att du aldrig gjorde? Är det försent att göra något åt det nu?

Jag önskar kanske att jag hade pluggat lite till.  Som att jag var snubblande nära att fixa en magister-examen på typ arbetstid. Nu ids jag inte riktigt. Min fritid numer behärskar inte den typen av utsvävningar.  Att jag kanske hade jobbat nånstans utomlands. Eller ja det har jag på sätt och vis gjort. Men lite mer och längre bort. Kanske läst ekonomi för att bredda min kompetens. Nu så här efteråt kan jag tycka att jag HADE ALL TID I VÄRLDEN innan jag blev trebarnsmorsa. Vad gjorde man egentligen efter jobbet innan barnen kom….

Jomen så klart att det inte är försent. Men jag vill inte alls maxa kalendern längre utan vara med familjen när jag inte är på jobbet. Och jag har ju ett bra jobb ej att förglömma.

En sak som jag förresten typ glömt. När jag var 23 blev jag tillfrågad att åka i väg som volontär till Nepal. Jag viftade bort det och tackade nej.  Nu kan jag ju tycka att det var lite synd att jag inte åkte.

Grannen frågar, 2. Vilket är ditt bästa knep för att få vardagspusslet/ekorrhjulet/livet lite enklare?

Den här terminen  hoppar vi över aktiviteter för barnen helt och hållet under veckan. Så skönt.  Det skjutas fram och tillbaka till barnens kompisar i det oändliga men det är mer ok,  det är flexibiliteten jag vill åt.  Och framför allt för att minsta loppan inte ska behöva hänga med trött och sliten på en massa kvällsgrejer, det räcker fullt nog att hon börjat på förskolan.

Sen har vi köpt en snygg blackboard (misstänkt likt grannens faktiskt) i hallen för att koordinera veckan. Den har hjälpt mitt blodtryck en hel del faktiskt.

Ja vad gör vi mer? Tackar nej till en massa roliga grejer antar jag för att inte bli sönderstressad. Kul tips där.

(och nej vi har inte middagskassar, städhjälp, häckklipparassistans, någon nanny, Mary poppins, butler, morellerfarföräldrarsomhämtarochlämnar)

Just det ja. Höll ju på att glömma det viktigaste av allt. Jag älskar webshopping. DET gör att jag får ihop mitt liv.

Personligt meddelande till mina läsare

Hej hej.

Hinner jag med bloggen?

Jo kanske.

Behövs den?

Vet inte.

Men jag saknar er lite ibland, och det känns lite vip att ha er här som ett extrarum bredvid  facebook, twitter, linkedin, pinterest och gud vet allt man behöver ha som kvinna nu 2012.

Ni får kanske stå ut helt enkelt att det är lite ryckigt mellan mina blogginlägg.

Puss puss.

Måndag

Jobbat hela dagen.

Fastnat i bilkö.

Sprungit in på ICA och köpt morötter och potatis.

Stressat hem.

Kramat barn i hallen utan att hinna ta av stövlarna.

Tuggat igenom ett äpple på två röda sekunder.

Åkt på föräldramöte.

Kommit hem till barn som precis ska gå och sova.

Eller en sov redan. De andra två hann jag borsta tänderna på innan de ville att PAPPA ska läsa sagobok. (Ok, jag läser typ sju dagar i veckan, men just idag så hade jag nog gärna gjort det….)

Städat upp lite i kök och badrum. Pappan har redan hunnit säga god natt.

Ätit mikrovärmd middag själv. Kul.

Toppat med en halvburk Häagen-Daz.

JAMEN HERREGUD SKA LIVET VARA SÅ HÄR?

Och det nördigaste kommentaren

Häromkvällen;

”älskling vet du att det är 6709 timmar sedan som du hade din senaste sammandragning”.

Tydligen så tickade det en förlossnings-app fortfarande i Makens Iphone.

Och det slog mig att det blir verkligen no more sammandragningar.

Och att jag konstaterade mest, tack-gode-gud-för-nu-räcker-det.

(som ren  nostalgi så kommer nog den där appen att ticka ett tag till, alla appar kan faktiskt inte städas bort)

Insikter del 346778899

Jag fikade med bästa förortsvillegrannen igår. Och avhandlade ett av mina ständigt återkommande favoritämnen. Var vi är i livet. Vad vi vill med livet. Alla dessa prioriteringar.

Och just nu känns det lite bättre.

Att det är ok att bo i vårt trånga hus.
Att det känns lite som andras överdrivna jakt på konsumtion är så far away mina egna behov.
Att sommarens hjälpjagärjunästanmedelåldersångest har lagt sig.

Den känslan.

Och det rullar på

Byta blöjor. Ut med sopor. Fundera på ny frisör. Gå på barnkalas. Tvätta. Plocka rutten frukt. Gräva ut tidningspapper ur munnen på bebisen. Märka galonisar. Undra vad det är som luktar i bilen. Blanda välling som bebis inte vill ha. Frosta av frysen. Sätta på kaffet. kolla på hemnet. Klippa bebisnaglar. Skriva inköpslista. Stopp i avloppet. Bjuda hem dagiskompis. Ingen mjölk. Glapp i mobilen. Maken som jobbar även denna helg. Och sent flera kvällar i rad.

Ja å så den där artikeln om stress i Svenskan idag. Där husmorssemester nämns i samma mening som psykoterapi.

Hej fredag (eller Dagens är-det-bara-jag)

Jag har så mycket att göra som ska vara klart om en timme och sjutton minuter så jag kan lika gärna ta en kaffe (och kaka) och läsa lite bloggar. ÄR DET BARA JAG som blir så här. Typ utmana  deadline-nerven lite till liksom.

Alltså jag har en plan.

Två barnen badar  i detta nu. Bebis är insmord med sina kortisonkrämer från topp till tå.  Packningen som ska med, ja kläderna tänkte att matcha sol och 24 grader, torkar i trädgården.  Två par skor ska hämtas upp på dagis. Lunch ska fixas. Jag ska duscha. Mobil, Ipad och kamera ska laddas. Plantor vattnas ute. Sopor ska ut.

Ska bara hämta mer kaffe.

en dagens

bara för att ni ska se att jag lever.

Klockan är 12.11 och jag har;

lämnat på dagis

ätit frukost

ringt telia

ringt If försäkring, VW försäkring och Trygghansa

lagat kvällens middag

pysslat i mitt växthus

städat köket

pratat med bvc

druckit kaffe

städat badrummet

fyllt i två enkäter om dagis

Vad jag borde:

deklarera

åka och köpa leggings i stl 116

ge mig an komposten

fixa  pass till Bebis