Dagens OMG

Att det är tjugo år sen jag tog studenten.

Studentmössan hänger fortfarande på väggen i mitt gamla sovrum ute hos pappa. Jag hade en tvådelad vit sak från Getti Spa den där dagen, finns ens det märket ens kvar förresten?

Jag och min kompis hängde på en rätt hipp fest på kvällen, jag kände knappt någon och det var rätt märkligt alltihop. Vi i den där stora villan med sjötomt med en massa folk som vi inte direkt kände. Dagen efter – ut och festade än mer på lokal och sen kom söndagen då jag flyttade hemifrån på riktigt. Med allt jag ägde i en stor Adidas-trunk.

Och så sa det vips och så gick det typ 20 år.

Annonser

Borde jag svara på mina egna frågor kanske? – 1. Det här med att Kent släpper nytt material. Hur intresserad är du på en skala från 1-10?

Jag säger noll.

Jag har visst gillat Kent. Och jag  kan vara sådär pretto och säga att jag minns dem från en halvtom spelning på en nattklubb i Borlänge 1995 och som kanske är mitt bästa Kent-moment. Men de sista typ tre plattorna har jag faktiskt ingen koll på.

Och ett annat Kent-moment – den där kvällen där fansen sprang runt på stan i vita kläder. I keep it for myself.

Yllet frågar; 1, Om du tänker på ditt tonårsjag och dina tonårsdrömmar, hur ser de ut att matcha ditt vuxenjag?

Jag tror att jag som de flesta andra mest drömde om att få flytta hemifrån. Och det gjorde när jag var arton. Jag tog studenten på fredagen, hade fest på lördagen och packade väskan och drog på söndagen. Egentligen så hade jag bott hemifrån lite i omgångar redan från att jag var sexton i och med praktik på mitt gymnasium.  Jag minns inte att jag hade några storslagna drömmar, det var mest förväntningar på att få ta körkort, huvudvärk kring acceptans från vänner och ”rätt personer”, hopp om besvarade förälskelser osv. Just det ja, jag tror jag ville åka till Australien som tonåring, och det skulle ta mig typ två decennium innan jag äntligen satt på flyget dit.

När det förflutna kommer och knackar på

Lite otippat möte idag när jag sprang på en vän som jag inte har sett på många år. Vår vänskap hade nog en peak ca 2000-2003 ungefär. Ibland tappar man ju bort varandra på vägen utan att något speciellt har hänt. Roligt ändå att springa på varandra, bland annat så insåg vi  att vi har nästan prommisavstånd (beroende på hur hurtig man är och om solen skiner okej) och jämnåriga bebisar. Hej fika med bebisar på en filt i gräset.

Men i varje fall. När vi stod där och rabblade info om våra män, vigslar, barn och jobb ungefär så säger hon plötsligt till sin kompis ”ja och så hade hon så roliga fester ”.

Och där gick memory lane ut över stock och sten ungefär.  Innan jag typ komihåg.

Festerna. Det var sådana fester som tog en hel dag att städa upp.  Då det var lappar i hissen om ”vi ska ha fest – knacka på om…”  Då man köpt nya cdskivor till helgen. När folk blev ihop typ i köket. Och ibland stannade på frukost för att de somnat på soffan. När man hittade  skålar med tapenade och nachos uppe på vädringsbalkongen i trapphuset eftersom feströkarna blev kvar där uppe halva natten.

Jag har glömt den där tiden. Men det var kul att bli påmind om ett liv jag faktiskt glömt. Och jag tror vi har en del att prata om framöver på bebisfiltarna.

Day 19 – a song from your favorite album

Ingen aning här heller. Numera så lyssnar åtminstone jag väldigt sällan på hela album. Det är mest listor på spotify på olika teman. Men ett album som kan gå från början till slut på spotify är  Gloria, och första sången på andra albumet är People like you and me. Äsch nu lämnar jag youtubelänkar till förmån för spotify, det kanske jag borde ha gjort från början.  Konserten relaterad till den här skivan, såg jag på Katalin. Och i flera år hade jag konsertaffischen inramad på väggen. För de fina färgarna. Och yes den är signerad 😉

Day 18 – a song that you wish you heard on the radio

En av mina favoriter all time, Divine med Sébastien Tellier.

Den påminner mig mycket om den där tiden när barnen var 2 år + bebis, och maken jobbade Hemskt Långt Bort. Äsch det kanske inte låter så jättekul men det här är lite av ett soundtrack från den tiden.

Och tänk att vi faktiskt fixade det, att han var borta 4-5 veckor åt gången för att sedan komma hem några intensiva dagar. Faktiskt så var mellantjejen bara 7 veckor när han åkte första gången, jamen det är ju precis vad lillbebisen är nu – då var maken borta i 50 dagar. 7 veckor! En helt galen referens nu efteråt.  Det är värsta lyxen faktiskt att han numer jobbar här hemma i Sverige.  Att han tydligen ska jobba 12 timmar om dagen framöver  fram till midsommar får jag visst stå ut med.

day 08 – a song that you know all the words to

Det har var igår. Men hann inte då.

Jamen inte vet jag! Men jag säger väl den här då. I lite mer nattuddsversion.

Och så var jag tvungen att googla lite på den. Den är från 1992. När jag tog studenten och flyttade hemifrån på samma helg. Ett sommarjobb som blev förlängt och ändrade en massa planer. En sommarromans som tog ett abrupt slut. Tackade nej till ett stipendium.

Det var många aktiva val det där året. Om jag inte flyttat utomlands. Om jag tackat ja till en utbildning istället. Om jag kämpat lite mer för en relation.

Lite som sliding doors typ.

day 07 – a song that reminds you of a certain event

Precis som Hon som gick så tänker jag på bröllop.

Det är tio år sedan som en av mina bästa vänner gifte sig. Det var en riktig brakfest extra allt. Den här låten spelade coverbandet sent på natten och egentligen vet jag inte alls varför det är just den låten som jag relaterar kvällen till. äsch vad vi hade kul.

Här kommer den – Bandstarter med Brainpool.

day 05 – a song that reminds you of someone

Oj vad svårt.

Men  Free falling med Tom Petty får mig att tänka på sista helgen med mina kurskamrater innan jag tog min examen 1996. Vi  campade en helg i stora indiantält, vad heter dom, tipis? Det var vin och gitarr vid en stor lägereld fram till på morgonen.  Och någon skrev om texten till free falling som en avskedssång. Det var lite annorlunda då, ingen mail eller mobil så när vi sa hej då efter den där helgen så var det verkligen så. Visst, några kursare har jag sporadisk kontakt med men med många så vet jag inte alls vart det blev av. Trots snokande på facebook.

Ja, det ger fortfarande en fin känsla av att höra låten. Femton år senare. Herre gud.