Från ett till tre: att räcka till

När jag väntade mitt andra barn så gick jag automatiskt med i ”Två-barns-klubben”. Lite festligt det där hur man hela tiden kommer in i nya osynliga nätverk. ”jaha är dina tjejer  fyra och två jamen det är mina killar också, gillar de också att….” Ungefär  så där och så vidare.

När jag väntade barn nummer tre så var det kanske inte lika många som flaggade för ”Vi-har-tre-klubben” men när jag sprang på dem på jobbet så var det i stort sett alltid med kommentaren ”jamen vad kul, trean är en bonus” ”trean hänger bara med ” ”det är verkligen ingen skillnad att ha tre jämfört med två”.

Sju veckor efter att vi har gått med i Vi-har-tre-klubben så skulle jag vilja kommentera detta med; JA det är en stor skillnad jämfört med att ha två. Kanske hade de glada ambassadörerna ovan fler år mellan sina barn, för jag kan känna ibland att det är lätt att känna sig otillräcklig med tre barn under fem. Eller har de andra en hemlig Mary Poppins i garderoben som ser till att femåringen hinner komma ut på helgen och lära sig att cykla utan stödhjul?! För det hann ju inte jag trots att jag LOVADE.

Igår kväll när jag låg på soffan med en sovandes bebis på magen, lätt utmattad efter att de andra två somnat efter sagoläsningen så frågade jag min man ”tycker du att det är någon skillad att gå från två till tre barn”. Jag fiskade lite efter hans reflektioner, om han kände sig lika otillräcklig som jag gör emellanåt. Och han svarade från sin soffa; ”nä men jag kan inte se några hinder att det skulle bli en fjärde, vi skulle ju faktiskt kunna adoptera”.

Och jag tänker så här. Det är allt en himla tur att man är två om att rodda småbarnslivet. Amen.

Trebarnschocken

Det slog till idag. Typ, ”herregud jag har tre barn”. Det kan ju låta en smula naivt att komma på det nu.

Jag trodde nog innan att det var Mellanbarnet som skulle reagera mest på ett syskon. Men det är faktiskt det Äldsta barnet som reagerar mest.

Och de största konflikterna handlar inte alls om någon av de större barnen gentemot den minsta. Det handlar om hur jag fördelar tiden mellan de två äldsta när jag inte har hand om bebisen. Mer om det en annan dag. Godnatt!